Viol...1. Hennes ögon lös, liksom hon just avsagt sig sitt tidigare syndfulla liv, och nu lovat Allah en bätte och dygdigare framtid... ’jag är så trött på honom’ tänkte hon för sig själv, han satt vid köksbordet, en vanlig Onsdagskväll.. 27 Mars 2013... -
2. ’jag längtar efter dig...’ sa den säviga atmosfär som plötsligt fyllde luften liksom den första knäppen innan en hjärtattack eller frosten som knipit i väggarna på fjällstugan... känslan utav lättad börda innan avföringen faller ned i toaletten...
3. hon verkade ivrig -
- ’vi kan inte göra det här... ’ sade han lågmält och tittade sig omkring,
ljudet ifrån hans döttrar som lekte i de kvällsljusfyllda rummen - emot gatan... hjärtat fyllt utav en längtan som på ett skönt sätt knep ihop muskeln - i en analys - som sträckte sig allt längre ned...
rummen emot gatan - tycktes plötsligt ha blivit fyllda med förväntansfulla öron - likt en dov klang - ifrån en orgel...
’vi kan ju duscha.. ’ sa han och blinkade lätt med ögat... de rörde sig tyst, liksom de bar en betydelsefull antikvitet i händerna
hallens damm - seglade tärande stilla - liksom man i en kronisk lycka föll på knä, i duaa till Allah... - ’källaren...’ viskade hon - han stannade upp - i ett frågetecken... ’jag har alltid drömt om att göra det i källaren... ’
4. ’vi ska bara gå ned i källaren och hämta litet saker... ’ hans fransktalande döttrar - vars sävighet - plötsligt väckte mannens uppmärksamhet...
’oui pappa...' han sköt igen dörren det vackra marmorbeläggda trapphuset med den halv breda spiraltrappan bredvid hissen... - 5. som långsamt sänkte sig i en kyss som knäppte lösgjorde knapparna på hans skjorta - allt längre ned - hans Phallos pulserade i en hälsning till källaren... - liksom hans aura - plötsligt utvidgade sig med hans hjärtslag... då den tunga källardörren - gnisslade och slog igen... 6. det var mörkt i deras förråd - hon lyfte enkelt upp de vågiga kläderna som slappt täckte henne ifrån hår till ankel...7. hon greppade pulsen emellan sin händer och förde in den stora manicken ; där - vart det nu än var - gled han i... 8. och han var inte längre i källaren...ett panorama utav scenarios passerade framför linsen - likt en 35 mm film - hans döttrar han tagit till skolan i morse, hans café latte på det rymliga caféet - där hans äldsta förväntansfull väntan... alla tre samlade... resturang.. minne han inte nådde annars ifrån hans uppväxt - i diplomatkvarterens Kario... 9han på en solstekt gata som plötsligt höll på att förvandlas till kantig frodig grönska...10. 'vad är det?... ' han vaknade upp likt en förhörsljuslampa riktats i hans ansikte... 'litet längre ned?...' hon förde in honom igen... likt en god affär som klaffar i ett ljublande handslag med en vän...11.plötsligt kände han en tilltagande lukt utav avföring... han stannade hennes hand på hans skinka knuffade honom vidare...hennes stön fick honom att glömma sin försiktighet... snart - darrade asplövet... snart darrade ventricklarna...likt bubbelvattnets champagnen likt toppen hos en mediterande vars hela väsen frigjorde syre i ett salt havuppemot himlarna - glädjen for - orgasmens cyklism - var paret blev som osynligt liktkurragömma - när man var riktigt liten... sluter jag ögonen , ser du inte mig...12. han började långsamt vakna - redo att hoppa i vattnet ifrån fiskebåtskanten...'var...' hans pekfinger gled efter den skrumpnande Phallosen - kanten utav hennes anus - var hans sperma nu - hade börjat rinna ut...'anus?!... ' det var ovanligt - att hans hustru - ville ha honom där... han började halvt äcklas utav sig själv.. ty en hustrus värdighet är inte en homosexuells...13. vad fanns det för mening i att spruta in liv i l amour... la mort... abort... de två tvillingarna hon först förlorat vid 7 månaders graviditet - han vacklade bort - i en glömskhet, uppför källartrappan - liksom en drunknande som kippar efter andan... en kyss på hans läppar som blåste in luft... hon kom straxt därefter - i en kyla... som knöt sig hårt - likt en boaorm..from... inte fr om...Kapitel 2.1. På morgonen öppnades ögonen i ett missnöje över att ha vaknat... - 'Jag vill ta livet av mig...' - hörde han henne säga... hon -kom in i rummet liksom hon väntat på att han skulle slå upp ögonen... - han funderade på - om hon inbillade sig vara på en teaterscen.. hon vankade fram och tillbaka - likt Macbeth... - 'att vara eller inte vara... det är inte frågan... ' hon - skrattade inte... kniven - skar sönder boaormsknutarna - var hon bara fångad i dess grepp?...
hon föll slak ned på golvet invid dubbelsängens mjukvita kanter stortjutande... så att det hördes ända till bakersta raderna... -
han var ju tvungen att ta sina döttrar till skolan - kunde han lämna henne på detta vis?... 'sånt är livet...' sin hustrus lik - nere på gatan... - han visste att han inte borde ha gjort det - men - på något vis - bubblade en hämndlysten vrede i honom denna morgon - som - drev honom till en jovialisk slutsats; 'jag får köra henne till sjukhuset.. ' sa han till sig själv... - ett vargleende han alltid ogillat spred sig ofrivilligt över hans läppar ... - han visste att det allmänt sett ansågs som en berättigad handling.. men - han hade aldrig brytt sig om denna sjukdom förens nu.. tvärt om räddat sin hustru ifrån detta han nu körde henne till... varför?... -
gjorde han det?... han visste ju att hon föredrog att hoppa ut igenom fönstret...
kanske var det ändå berättigat ...
psykmottagningens personal - log likt ett hugg i hjärtat...
dagen spenderades i ett högfrekvent tillstånd... där kortisolet fick ögonen -att stå ut mer än vanligt och pennan otåligt klappade emot bordskantsmetallen likt foten fått dansjukan och nu runkade i en alltmer högdriven meditation - vari mardrömmar utvecklades...
han vaknade tidigt nästa morgon... - mörkrets täthet utanför fönstret. likt rymdens lufttomma hålrum - där - han nu kippade efter andan - medan den andres frånvaro fick tårarna att vätta den kramade kudden... han tänkte på Karsudden - var många nu oskyldigt utsattes för en tortyr, medan de mera 'lyckligt' lottade strövade igenom skog mark och myr...
sjöns fiskar med en krok i sin mun... i en inre tortyr - konstaterade han plötsligt att han gjort något dumt...
han försökte andas lugnt och gick till sin svarta stationära telefon för att ringa samtalet till avdelningen...
hon var inte anträffarbar just nu... - när han lade på snurrade hans huvud likt en motor som plötsligt stryps...
bilen hoppade i ett gungande sjösjukt vansinne - han fann sig själv på golvet liggande med sina armar vars händer låg kupade i ett pressat tillstånd över öronen.. -
vad var det han hörde, ringde inte den mjuka dörrklockan- kanske var det Malin...
hon kanske redan kom hem?... -
därav - hennes oanträffbarhet?...
han närmade sig de vackra dubbeldörrarna... samma dova spänning fyllde luften - och den där disharmoniska violen - som näcken gned på - innan slaget oväntat föll - och kameran segnade ned... -
han tyckte plötsligt någonting var fel.. handtaget trycktes ned utan den okända på andra sidan - liksom för att känna om dörren var öppen...
'vem är det`?... ' sa han halvhögt - och tänkte på Billy the Kid - medan han tryckte sig emot hallväggen - för att komma ur skotthåll ifrån brevinkastets nu hastigt öppnade metallucka...
'det är polisen.. 'hjärtat kontraherade hastigt - medan en hjärtattack for över läpparna...
'hur ska jag veta det?... ' polisradions mekaniska fnitter och raspande ekade i trappuppgången...
'det gäller din hustru..'
rösten hade en klang bedrägeri i sig... men - en chockvåg utav oro - över ett ovärderligt förlorat fick hans darrande händer att skjuta bort regeln...
i samma stund - sköt en stark hand upp dörren - och de två männen rusade in...
han reagerade fort - och lyckades backa i en sådan fart - att nyckeln vred sig stolt i låset i sina döttrars kammare...
han hörde fler trupper - stiga över tröskeln - det v a r verkligen svenska polisen...
hans döttrar låg stelt vakna i sina sängar -
'pappa - vad är det...?'
'jag vet inte ännu klä på er!"...
de stod nu alla redo - vid sängkanten - han hade förberett alla rum med klätterrep - som lätt kunde knytas vid de massiva elementen - med tanken på en nödsituation - till exempelsevis brand... det bankade på dörren - eller - var det bara ett knackande med knogen... som kallt och formellt likt en polis....
'Alex Meyer... ni är under arrest... vidare försök att fly är meningslösa... ni gör bara er sak värre igenom att gömma er för oss.. vi har till uppgift att föra er till polisstationen...'
Goda råd är dyra, som man brukar säga... tyska koncentrationslägersfångar, skickade till bordeller pågrund utav sin homosexuella läggning, i ett socialiceringsförsök, klass A till C? lespiska A-klassare... eller sionisterna som var Maos rådgivare... 'sparvarna äter upp spannmålen,de djävlarna måste utrotas... alltså...' kommunister som jagar de stackarna förväntande sig att de ska flyga rätt in i munnen, de stekheta fälten, där svarta parkeringsplatser breder ut sig, döda småfåglar på marken likt bin i ett microvågsstrålat område om hösten... insekterna vars naturliga fiende nu inte nappade... näbben vässad ned till en flat udd, leriga vingar för tunga att lyfta hungersnöden människor fallna likt flugor i drösar - Norden och halva Tyskland, folktomma i insekternas svärmar, kommunisternas högstämda skålar, fyllda med söta människohjärnor,
Franscisca flydde till Paris, hoppfullt susade Frankrikes högslätter under henne, nattens syrsor upphörde ej att spela gnida hennes välkomstmelodi, en fågel flög snabbt över vägen., framför bilens framträngande lysstrålar - som kastade sig in i ett okänt mörker penetrerande terrängen likt en myra kravlande emot myrstacken chafförens marijuana doftande kostym prasslade ,mjukt då hans hand stäcktes för att greppa hennes fasta lår... som låg naket glänsande i den mörka förarhytten... fälten smekte vägens sidor, i den tafatta Septembervinden... tystnadens förväntan - och bara ett kort ljud utav förväntan... Paris gator vars livliga stämning ingav nykomlingen ett hopp.. hennes problem var hennes överdrivna tal; så fort hennes pojkvän steg över tröskeln började munnen gå . han kunde sitta en halvtimme bara i hotellrummets tambur, lyssnande till tidningarnas spalter, som hon lusläst under dagen... ibland fanns inget sammanhang i det, men han försökte vänta sig vid tanken på denna lilla flicka som förirrat sig i lögnernas labyrinter och vars analysator han mer eller minde ofrivilligt blivit... munnen fortsatte sitt skådespel hon skrattade, hon var arg, hon beklagade sig över världens orättvisor; han behövde bara nicka eller säga ett kort ja och en halvtimme till utvecklade sig... hon förde honom i säng, och han knullade hennes lilla fitta, liksom hon var 12... en lycklig semester, men pengarna kunde inte räcka hur länge som helst, alla resurser, på jorden sinar ju tillslut, tänkte han... hon ville inte följa med tillbaka, utan var glad, att ha tagit sig till Paris i ett luxiöst kort omhändertaganden istället för tristessen bakom plexiglasen i S:t Göra... eller Draken som de inlagda sillarna kallade stället... de varma Paris nätterna omslöt hennes kropp, och liksom vettvilliga brukar ,likt orienterande som rusar igenom skogen emot nästa kontroll, inte trampande på huggormen... hon strövade förbi Rue ST Honoré... mäktiga våningarna reste sig bombastiskt luxiöst invid kastanjernas gungande grenar... almarnas helikopettrar, susade stilla ned emot gator som klingade i takt med Leonardo da Vincis nämnande klibbiga lindblommor brända efter sommarens torka... gå in där... en plötslig röst i hennes medvetande - det visade sig vara pressklubb, ingen hindrade henne för tillfället att vandra emot folksamlingen som satt i skuggan utav innergårdens lätta plasttak och lyssnade till ett föredrag brunt och gult, smälte samman till en helhet som vattnades i den hungriga munnen mannen såg arabisk ut, jag försöker få honom... hon såg redan sig själ i hajab, och pösiga kläder, hon fnittrade för sig själv får väl bli en nunna i sexus gestalt... i kräftande vänkrets - Henry Millers ande spökade i hennes sinne... efter föredraget som handlade om de tilltagande spänningarna emellan Saddam Husseins Irak och Amerika gick hon fram till föredragshållen...
'Mahir' han log och böjde sig lätt framåt med handen på hjärtat...
'är ni anträffbar ikväll...'
idde hon sig själv att fråga, då deras småprat kallnade, 'det vore ett nöje att se er... - får jag bjuda er på La Rotonde?...'
hon kände till stället - och hoppade till utav glädje; inte bara vid tanken - på en bit mat... hon hade enbart gått hungrig en dag eller två - och redan friskt napp utav abborre i ån!... -
han - var charmerande - de drack inte champagne - men - dess alkoholfria motsvarighet - den torra cidern - njöt i halsen - liksom håret i en hårtorkare... - hon njöt, sin högra fot under bordet allt närmare sin granne sköt... -
hennes kön - mjukt öppnade sig - i en puss - som hördes, liksom 'mål!...' läppar som smackande breder ut sig i ett leende... - blötan - spred ut sig - likt en bläckfläck på pappret -
hon darrade som ett asplöv, i varenda nerv - nu eller aldrig....
'är du troende?...'
hon sa att hon trodde på andar - själavandring - ett soligt ljus - spred sig plötsligt likt en pelare - plötsligt sa hon det;
'Gud...' hon höll på att tappa medvetandet... -
'tror du på Gud?...'
'ja...' flämtade hon andlöst, 'då kan vi ju gifta oss...'
hade hon hört rätt?!, hennes huvud, sjönk alltmera nedåt, han lyckades få tag i henne i sista sekunden,
'gifta oss..' lyckades hon få ur sig.. -
'jag menar - som muslim bara möjligheten att gifta sig med troende kvinnor...'
'ja!...' hon log honom brett i ansiktet... men skar plötsligt sitt eget, ty, hon kom att tänka på den plan fula plan hon gjort upp att förföra honom - redan under föredraget...
systrarna var glada, 'var det så här lätt!?...' tänkte hon - ingen ifrågasatte hennes trosbekännelse...
den Torsdagen - återvände hon till pressklubben iklädd slöja - och breda kläder - vars svarta tyg böljade likt en skön bris utefter hennes länder...
hon kom liksom ett sug i en kyss... in dra tunga. unga ... blunda...
de åt middag samma kväll... journalisten hade varit så vänlig - att han plus middagen givit henne litet extra pengar, att leva på - utan att kräva någonting i gengäld... hon var galen i att ha honom - hennes förväntansfulla ögon mötte hans under anförandet
likt en elektrisk pirrande chock... som lös upp hennes sinne och fick henne att glömma sina dåliga minnen... kastanjernas krossade choklad eclaire, i lindblommornas klibbiga honung, kraschade under hennes lätta svarta skor... medan de två glatt promenerade emot måltiden ... målet... tiden...
de tycktes ha gjort det på varenda hotell rum i paris en kort ceremoni i moskeen i närheten utav den sagolika lilla kyrkan, där barnen stojade som galningar med sina sparkcyklar, och bollekar... hon var lycklig, riktigt lycklig... flyktigt mindes hon sin ursprungliga plan, vilket nu blivit en dröm som uppfyllts...
'det man får gratis... uppskattar man inte...' mannen levde ett bluesliv, där de faror hans journalistiska undersökningsarbete ledde honom fram till, lätt undvärjdes faror med flytt... bara att vandra ifrån hotell till hotell.. pengarna verkade aldrig sina - basstationen pressklubben med den där smaken utav en besk seger i munnen... hotellrummets erotik framavlade efter nio månader en tjock mage... bärande ett par tvillingar.. missfallets kvarnsten hängdes runt hennes hals, utan att hon dock sjönk till botten... de tre döttrarna kunde hon verkligen se riktigt?... - hennes egna tre döttrar, tassade omkring i de väldiga rummen - medelhavets kust brusade, längs stränderna... likt brustabletten om kvällen som i en smak utav ingefära, upplöstes i detta mjuka vattnet... en pinande känsla i magtrakten, hade fått henne att sedan åtminstone ett år tillbaka ta detta geniala kosttillskott - för att stilla en gnagande oro - som på kanten tycktes vara nära att överfalla henne... likt svindeln vid randen utav ett stup....
hennes make hade inte sagt någonting till henne , men, hon misstänkte att det inte varit en traktor som kört på deras BMW, det var sällan traktorer rullade igenom Nice kulliga landskap och än mer sällan de råkade köra på en lyxbil-.... han hade gett henne instruktioner om att inte öppna dörren för främlingar, utan enbart om hon såg honom själv vara med - ifall han var med - och han halvhögt sa; 'bon appetite..' hade hon fått instruktioner om att inte öppna utan istället ringa till hans livvakt - vad handlade det hela om?-.
kriget hade härjat sedan de gift sig - Amerikanska trupper - försökte fortfarande febrilt kontrollera , Irak - som spred radioaktivt avfall med ökenvindarna..
Alex hade aldrig svikit eller bedragit den hustru han precis skiljt sig ifrån - när de mötts för 12 år sedan.. men - det gnagande i henne en oro att han dolde någonting utav den sorten bakom den spänning han varje kväll kom hem med.. han kom åtminstone hem - för det mesta... hon tänkte på sin egen pappa som gift sig med hennes väninna då de bägge var arton.. och den sorg detta lett till i hennes hjärta.. arrogansen från hennes forna vän som bitit likt pissmyror i kinderna... rädslan, hade alltmer smygit sig på henne att någon förföljde henne- ville han våldta henne?... eller kidnappa hennes döttrar?...
kunde hon vara säker när Sara gick ut att hon skulle återvända?... hon kände det liksom hon höll på att drunkna i en oro - som likt insjövatten slöt sig om henne för att finna henne på botten - flyta ville hon eller flytta !, fly!... i Augusti ,m skulle de besöka Stockholm och möjligtvis stanna länge... förhoppningsvis inte alltför länge... en uppträngande tanke överraskade henne - tänkt att nobba en världs berömd journalist, vilken seger hennes familj skulle ljubla över... tänk att ta honom till fånga; och låta honom få känna att hennes styrka är större än vad han trott
hennes familj var nu inget problem - hon var tillräckligt respekterad för att klara sig själv... hon behövde inte nån gammal gubbstrutt längre - som svansade emellan hennes ben!... hon var fri kvinna! bara lössläppa alltihopa och låta fanskapet dö - som - en utlåst hund i kylan... tanken förvånade henne likt en överraskning ; att bara få pusta ut, och inte längre behöva oroa sig för Sara Linda och Josephin... som nu var på god väg att växa upp.. Sverige.. Sverige.. Julian assange satt i London på Ecuadors Ambassad... vore roligt att se den..
hennes tankekedja avbröts utav att nyckeln skramlade i låset.. Alex, pratade i telefon när han inträdde... 'ma fa..' han stannade mitt i meningen och stirrade på henne... 'ja.. ja''. sa han på överdriven franska ... 'vi ska besöka Stockholm en längre tid i början utav Augusti.. vi håller e-postkontakt och jag får bli ledningscentral i stället för fotsoldat.. bien sure... ' telefonen vecklades ihop med ett klick ... hon stod där och såg häpet på honom... 'mäklarna - kommer för att tita på lägenheten på Söndag, det är utav vikt att vi håller det städat och nätt tills vi reser.. '
'bien sure... det går jätte bra.. 'ä hennes bröst andades plötsligt lättare, skulle hon klara det - med segern till Sverige... - han reste inte ifrån henne - som han gjort när hon ville flytta till Kairo - och han förberett en lägenhet i diplomatstadens otroliga impressionalitee. han hade möblerat den 100 kvadratmeter stora lyxvåningen... när - han slutsligen återvände för att bibringa henne till sina hemkvarter, fann han henne ej... det visade sig - att hon est upp till Växsjö för att studera, nu ville hon ej längre rest till kairo.. ty hennes mamma vill ha henne utbildad.. där hade Alex stått - endan arslet i ändan - och vridit sina händer i förtvivlan eller som den gång han rest till Ryssland med hundra dollar i fickan... utav någon anledning fick han allting betalt för sig - femstjärniga lyxrum pengar allt gavs till honom - utav investerare som uttryckte sitt intresse för att hans tillgångar skulle flyttas till deras Ryssägda bank...
i sin glädjeyra - hade han skickat en avi om överföring... då han rest till Paris för att höra efter varför det ej lät sig ske - fick han veta att banken vetat att om de överförde till dessa lublianer - så skulle pengarna försvinna spårlöst... om - de sagt det på telefon - hade han riskerat att försvinna - eftersom en enda fattad misstanke om att offret hajade galoppen - hade kunnat bli ödesdigern...
l amour.. la mort...
nu gällde flytten till Sverige.. inte denna gång.. alla i bilen på en gång...
Alex - darrade i cellen - han åt bara ett utav de tre mål - svenskarna bringade honom ... han hade bett om, att få ringa sin fru . men han fick bara ringa sin advokat.. - denna . hade tilldelats honom utav svenska staten... i sex veckors tid -. hade han ruttnat bort, här - utan brev växling utan tillåtelse till några besök... ty - hans advokat - sade sig ha så ont om tid...
han hade redan första veckan - lyckats övertyga sina fångvaktare, att ge honom penna och papper... detta var en lyx här - men ett öppet fönster bakom gallrerna, och en släkt cell, plus litet spelat panikslagna kommentarer - hade övertyghat en äldre kvinna - att trots allt godkänna detta ovanliga privilegie..
Alex kände sig trött - men - vid jämnmod.. in tre dagar skulle rättegången hållas - hans hundraåttio färdigskrivna sidor, skulle bli en bomb, när de renskrivits och skickats till filmstudion i Paris...
han skulle slå omkull Sveriges tyranni - som på hörsägen kunde arrestera oskyldiga människor på detta vis... ett ödets ironi - det var ju tillåtet att ta en suicid benägen person till sjukhus..
men - -han förbannade sig själv ändå - för att han gjort det... det - tycktes till viss del berättiga den tvära galenskap - hans hustru riktat emot honom (p.s. 'förbannade sig själv, innebär här, ångrade sig väldigt, ett bildligt uttryck som inte betyder 'att förbanna.. D.S.), i Sverige - var kvinnor ansedda som några slags halvgudar.. 'gudarna ' var homosexuella som tyckte om att förtrycka andra... igenom att uppmana till förtal och angiveri... helst på falsk devis... om tre dagar skulle han se sin hustru... skulle han presenterade de svar på de frågor han förväntade sig... skulle ställas...
en mycket bra fråga...
han hade åtminstone inte varit hos en prostituerad och sedan riskerat sin hustrus genitala hygien igenom att tvinga sig på henne - ej - heller hade hon inlämnat en skiljs mässo ansökan och separerat rum - så han hade inte behövt bryta sig in, i sina döttrars rum likt polisen...
varför satt han här!?...
han kunde inte fatta det... i Frankrike - hade han högst kunnat hållas fyrtioåtta timmar.. nu hade han suttit här tjugofem gånger så längre redan... var Sverige tjugofem gånger orättvisare än Frankrike?.. med tanke på att Frankrike var så orättvist, måste isåfall Sverige vara rena rama Helvetet...
'rena rama Sovjet...' tänkte han och gäspade...
kvällens mörker fyllde dovt rummet - han kände en viss närefattig hunger - och hans nu trötta utstående hypertheriotiska ögon - flimmrade i en saknad på synskärpa - han ej upplevt förrut... var han förgiftad?...
'han såg på sitt ansikte i den buckliga plåtspegeln... var det här han?... samma Alex Meyer, som för bara två månader sedan , tagit sina barn till skolan om morgonen, hämtat dem på kvällen - lagat mat - städat sin lägenhet - legat bredvid sin hustru?...
den samma!?... ett trött ansikte - vridet likt en stormblåst tall - ned knotor utav smärta och vämjelse... men änddock densamme!...
en sanerad själ - driven till en deprimerad grimasch!...
men - de hade förväntat sig - att han skulle bryta samman - de hade haft fel... de visste inte att bön var bättre än sömn - och att det finns tre duaa Allah inte förnekar; en utav dem - var den förtrycktes, - han kunde dessutom sägas vara på resa - borta ifrån sitt hemland - så med stor trolighet skulle hans bön om att bli frigiven besvaras.. Allah kunde inte göra vad Han ville och när inte Allahs tjänare klarade av att skipa rättvisa fick Han göra det själv...
kanske skulle Sverige gå under?... uppslukas i Helvetet...
'vete sjutton.,' tänkte han medan han lade sig på britsen där den tunna slafen var utspridd likt ett grått rått skinn...
såg han armar försöka greppa tag i honom, och dra ned honom i en sjö... men på något vis - svävade han slutligen bort ifrån dem - tagen utav ett UFO;? kanske till en okänd planet...
