Toni Holgerssons blåa moln över Stockholm

Toni Holgersson - Blå moln (Över Stockholm)

 

Toni Holgersson, som jag talade litet med efter hans konsert på Folklore Center hos Izzy Young har gjort en sång, som, känns som om den vore direkt skriven till mig.

 

De blåa molnen, är dels ’vårdarna’, på Södersjukhuset, samtidigt är de även en symbol för, att man tror att det är blå himmel, men, egentligen är det förorenade moln.

 

Drömmen om kvinnan, som, gjort en galen utav kärlek etc.

 

 

Toni Holgersson, är nog Sveriges just nu absolut största aartist, och jag längtar att se honom uppfylla den platsen.

Det röda bedrägliga inflytandet vars bro - om  den likt socialismen är konstruerad utav plutokratin , leder till Katarina husets tortyr...


Sionisternas chemtrails - "vårdarnas" blå och doktorernas vitrockande  ondska, vissa - säljer sina själar, färglägger den trista  (ondskefulla) vardagen, för att stå ut med lögnen...




http://slussen.me/



Sofie Björk, har skrivit rent några utav mina dikter (2011 sommar)m inför en tänkt artikel i Miljömagasinet, som, antagligen blev refuserad. Här kommer dessa tillsammans med hennes (enda) kommentar;


Längst ned i dokumentet ser du några av dina bästa dikter, renskrivna.

Några lite "farliga" på gränsen dikter finns med också. De har en stjärna.


Jag får säga att dina dikter är riktigt bra, och att du kanske skulle satsa
på dikter.

Enslingen och universum *

Det finns dessa enslingar

Jag är en av dem

Vart jag är på väg

Vet jag icke än.

Det finns de som går snabbt förbi

liksom de vore ett irrande bi

Han som glider lugnt förbi

är fri, om man kan tala om friheten

Men den som liksom ett bi

irrar förbi

är jagad

utav DJÄVULEN!

Sömnlös natt

Allting har tystnat

Tröjan hänger på sin galge

Ett ensamt fönster lyser

I sommarnattens värme.

Tröjan torkar.

sakerna i mitt rum

alla verkar vila

och sova djupt ifred

denna stund

Dock inte jag även fast nog jag är trött

Fantasin upphetsningen inför morgondagen

får mitt hjärta att brinna

hett.

Det är vad jag ser

denna strålande morgondag

och natten lider långsamt,

långsamt,

emot denna dag.

Den där stolen

Där är stolen som han satt på, 

man vet inte vad smärta eller saknad är

så länge man inte älskat någon

som vänt en ryggen

och fortfarande älskar henne

och tanken “om inte” figurerar i ens huvud

hela tiden

Men sedan kommer tanken:

det gick som det skulle gå

men detta lättar inte bördan ändå

“det gick som det skulle gå”

men hur ska det gå nu?

hjärtat håller på att slitas itu---

nej, man vet inte vad smärta är

förens man ser den där stolen där hon satt -

och tystnaden i rummet undrar:

hur ska det gå nu?

Hemma *

Avloppet kluckar då och då

kylskåpet kyler då och då

Lamporna är tända

Tystnaden i rummet fylls

       av mina tankar

Tankar på historier

Berättelser är det viktigaste -

avloppet kluckar då och då

kylskåpet kyler då och då

Lamporna är tända.

Tidningarna ligger

i en hög

innanför dörren

avloppet kluckar då och då

kylskåpet  kyler då och då

Lamporna är tända

Mitt mål då jag ser mig själv

                    i spegeln

är att le åt mig själv

                 och älska mitt ansikte

avloppet kluckar då och då

kylskåpet kyler då och då

Lamporna är tända.

Jag ser på telefonen liksom den vore en fiende

men samtidigt ler jag emot den

den bildar omkring sig en ring

av spänning

avloppet kluckar då och då

kylskåpet kyler

då och då

På min gråa tröja sitter spåren av den spillda

mjölken kvar

jag kissar rakt ned i vattnets reservoir

och känner bajset trycka sig emot ändtarmen

avloppet kluckar då och då

kylskåpet kyler då och då

Lamporna är tända.

I spegeln ser jag ut som en riddare

jag sitter på toaletten

mitt hår faller ned i mina ögon

jag skulle se på pennan

avloppet kluckar

kylskåpet är tyst

igenom lägenheten

hörs inte

ett knysst!

Stjärnorna  

Stjärnorna

ser ut som

eldsflugor

som intagit

skyn

den ene stjärnan

till den andre:

“allt som inte jag är

är fult

för makt är mitt namn”

De ligger utspridda

långt ifrån varandra

med tentaklerna skyddande

sina territorier

Poesi  *

Poesi är arslets konst

- man nyper och kliar

sig

Och kliar sig

mätandets

idéerna

Fröding torkade sig

med Selma

dikter

och det han sket ut

blev nytt papper

poesi är

arslets

konst

 

Bergsskrevor

I dessa bergsväggsskrevor

letar jag efter Gud

detta är konst

man själv insatt

i det man ser

utan att egentligen

vara där

detta är konst

konst är en dröm

ett livets vaknatt...

utan att egentligen

vara där

detta är konst

konst är en dröm

ett livets vaknatt...

Trevligheten själv *

Här åker de där t r e v l i g a människorna förbi

i sina bilar -

människorna som man skall skriva för,

le för,

buga sig för.

Det är en del av deras trevlighets spel.

Det som saknas i deras spel är Kärlek

och en tro på Gud.

Hundägare styr hunden med trevlighet,

caféägare sina gäster,

matkassörskan sina handlare,

trevlighet är makt.

Huset byggs med trevlighet,

man raggar med trevlighet,

Sanningen har kommit i andra rummet -

trevlighetsmaskinerna har lämnat över Sannin-

gen

till poeterna och pundarna -

resten styrs av trevlighet.

Man får ett jobb om man är trevlig

lyftkransmannen styr sin lyftkran med trevlighet,

och avbildas i barnböckerna som en tjock liten

farbror

med ett evigt leende på läpparna.

Skönheten, Sanningen

har kommit i andra rummet -

kanske har de aldrig varit i första.

Solen är den enda som inte styrs av trevligheten,

även fast även han avbildas i barnböckerna som en evigt

leende solgubbe

som älskar de som solar -

han skulle kunna slockna vilken minut som

helst

och kanske vore det lika bra att vi alla frös till is

-

jag undrar varför inte han gör det?

En sång för kärleken (följande dikter tagna ur diktsamlingen “De mörka årstiderna”).

Mitt i dimman

Du går i röd jacka

Går långsamt,

längs strömmen

långsamt

Går du

Och långsam är jag

att följa dig.

Sedan plötsligt,

är du försvunnen...

Jag älskade dig

Är det ett brott?

***

Nu sjunger fågeln

i den kyliga regniga dimman

Den har inget hus

Men förgyller

omedvetet

vardagen

för de som kommer ut

ur porten.

***

Jag vill gå under träden

och lyssna till koltrasten

i skymningen

Träden på kyrkogården

håller andakt

medan de lyssnar

till fåglarnas sånglek

***

En grind står öppen

Himmelen är svart

Syrsorna sjunger

Ensam med mina tankar under stjärnorna

Lätta moln

fyller himmelen

och bara de starkaste stjärnorna

bryter igenom

***

Skuggorna över fältet

Skuggorna som rör sig

***

Jag gick upp hit för att se

på månen

men det slutade med

att jag stirrade på siluetten

av en kanin

emot hamnljuset

tänkande på den jag älskar

***

En kråka kommer gående längs stranden

sedan vänder hon om

och går tillbaka igen

och plötsligt

är hon borta med vinden

Vitsippor

Lukten

utav nyutslagna vitsippor

om våren

får mig att glömma de nuvarande såren

och alla de tunga åren

Lukten

utav nyutslagna vitsippor

om våren

Hösten

Hunden gruffar åt mig misstänksamt i mörkret

och själv är jag på vakt då jag promenerande igenom gator

ekande av några ungdomars stoj

Jag möter en katt på en mörk stig,

en vit hängande skugga har den i sin mun.

Vi stannar, både tveksamma rädda

Här kan jag sitta ensam på en daggvåt bänk

när caféet har stängt

med galaxer över mitt huvud

och alla Stockholms ljus speglande sig i vattnet.

En lördagsmorgon:

Molnen går lågt

och ur skatans mun hänger en mask.

Spindelnät i en enbärsbuske

i detta väder ser det ut som hängande älvor

Mellan tallens förvissnade grenar

hänger tre mattor på tork

livsfarliga fällor

för insekternas folk.

Solen bakom horisonten

I det tilltagande mörkret

ser flygplanen ut som stadiga insekter

glimmande i himmelen

vandrande stjärnor

Den brutna pilen

Den döda duvvingen på trottoaren

och bilarna på vägen.

Jag kissade och såg höstfullmånen

Luften kylig.

Jag har varit totalt galen

blåa måne

stirrat för mycket på dig...

Staden strålar

lamporna är upplysta

men var är människorna?

Jag beundrar Stockholms moln

men ingen människa syns till.

Jag stannar för att se på måsarna

och kommunicera mitt rim:

Fåglar där

plocka bär

sedan kom jag inte längre.

En liten råka

äter lite gammalt skräp

i trapphusets skugga

en trappa som beträds av

irriterade människor

Hissen åker

Jag blundar

  Jag hade velat att den skulle fortsätta hela vägen upp

ända till himmelen

då örnen kommer

blir småfåglarna

tysta

En mås skrattar

vänder sin stjärt emot havet

någon visslar ute på gården

en hund skäller

en av blomflugorna landar på bokbladet

jag blåser bort den

innan jag vet ordet  av