Tortyr Bakom stängda dörrar

Den svarta hunden…

 

Nils - hade varit inlåst nästan hela sommaren - ämnena - dom hade sprutat honom full med - hade fått honom att försöka ta livet av sig två gånger… en gång under ett flykt försök hade dom påstått att han försökt ta livet av sig; typiskt deras logik! Han hade bara försökt fly & när han klättrat upp på ett tak -  Eriksdahlskolans tak närmare sagt hade han legat så länge han orkade i Maj solhettan sedan började han känna sig rejält stekt på det svarta platta blymattade tjärtaket men hade i sitt mentalt & kroppsligt försvagade tillstånd inte funnit det möjligt att komma ned… tillslut kände han sig så mäkta sjuk eller förgiftad var väl ett mera korrekt ord att han tog chansen att hoppa till ett närliggande träd grenen han greppat om gav vika & han föll ned en 8 meter igenom trädet han trodde att han brutit nacken men mirakulöst kunde han plötsligt resa sug! - han var skadad, ryggen värkte kroppen full utav små sår men vid liv! han låg länge i pina på en närliggande kolonilott sedan började han drömma om att ta tåget över Årstaviken - så han linkade nedför gatan - längs skolfasaden - plötsligt stod en polisuniformklädd gestalt på vägen - han - upptäckte henne för sent - för att kunna veja - hon försökte kontakta honom - han - försökte linka förbi henne… - ’hej… vad heter du?... ’ hon - försökte  kontakta honom - hon - lyckades lätt tränga honom in emot husväggen - just - som - hon var på väg att ta upp handbojorna - for äntligen en tanke - i hans förgiftade hjärna - igenom honom ; ’om - jag ska slå någon - jag - har aldrig slagit någon tidigare i mitt liv - så -är det nu… ’

han - dunkade sin handflata med - handen bakåtspänd-i hennes ansikte -sedan -sprang han - mirakulöst nog ifrån henne… - han - fick i sinom tid reda på - att hon var gravid vid tillfället… - nedför backen sprang han - & - i det ännu relativt folktomma koloniområdet…- han - gömde sig i gruset - under en stuga… - efter kanske - en kvart - hörde han en kvinnoröst barskt ropa;

’vi vet att du är där under… -om - du inte kommer fram frivilligt - bussar vi hunden på dig… ’ ’hunden’ var en schäfer - han - hörde hur den morrade  i raseri & försökte slita sig lös - han kom fram ..

’om du gör någonting - sprejar vi pepparsprej i ansiktet på dig… ’

’vad skulle jag göra?... ’ sa han - lugnt & uppgivet - de - handbojade honom - liksom - attackerande hårt - plötsligt -  han vaknade upp -  han låg fastspänd i en bältessäng… - på polisstationen hade de undrat varför han hade hoppat varför hade han ifrån början överhuvudtaget klättrat upp på taket?... ’LSD-kick…’ sa han men vägrade säga sitt namn… de - tog kiss-prov… -

’så - du fick en sné-tripp?...’

 

när han vaknade fastspänd - hade en sköterska just placerad en potta - för att bajset - inte skulle smutsa ned hela de fina vita lakanen - tio sköterskor - yrde likt höns omkring i rummet .. - ’en doktor’ med bockskägg - lutade sig över Nils

’Nils - hör du mig?... ’ han - tycktes säga det - litet lakoniskt sarkastiskt , Nils - reste sig upp & med knutna nävar stirrade han ’doktorn’ rakt in i ansiktet -

’jag ska riva ögonen ur dig… ’ sedan - slocknade han igen…-  han hade inte sagt det ilsket - snarare - lugnt - konstaterande - det - senare självmordsförsöket - hade varit konstigt - & perplexerande - han hade anlänt till Malmö med intentionen - att ta sig över till Köpenhamn … - det - var mitt i sommaren - hans steg - vänder plötsligt - & - går ut emot piren… -vid bussterminalen han står & ser ut över vattnet så plötsligt faller han i han har sin tunga arméryggsäck på sig - men sovsäcken blåses upp som en flytväst han försöker simma nedåt men hans ryggsäck är på något vis uppblåst han spänner av sig den & då kommer två förbipasserande & får syn på honom… - de hjälper honom upp han kan plötsligt inte tala en ambulans anländer han anses ’nedkyld’ & går filtar omkring sig de tar blodprov & märker antagligen en hög procenthalt utav narkotikaklassade ämnen i blodsammansättningen kanske fick han frågan hur det kom sig eller fann de hans pass han fann sig snart på en mental-vårdsavdelning läkaren där tycktes vara en mera verklig läkare hon ringde & skällde ut ’Stockholmarna’ för att ha fyllt hans kropp med för stora mängder giftiga preparat han orkade inte med tanken på att återvända han hade hört att Delfiner då de inte vill leva längre andas ut tills de självdör han ämnade prova detsamma just som han trodde- att han skulle dö - utav syrebrist - fick han impulsen - att trots allt leva- han såg inte någon ljus framtid i självmordets kölvatten - bara mörker & Helvete nu bodde han ute i en liten stuga i skogen han hade trott sig vara fri ifrån ’psykiatrin’ &- glatt vandrat på Stockholms gator - han hade fått för sig att inte gå upp till Madeleine - utan ringe henne ifrån antikvariatsägande Svantes mobiltelefon… hon svarade i princip direkt hon var jättelättad att han ringde det hörde han på rösten

’nu - är de efter dig igen vidta största försiktighet’ han hade rådgjort med Svante & Svante hade plötsligt på sitt glada vid föreslagit att han kunde stanna ute i hans stuga i skogen…så- var han nu där - dagarna förflöt enkelt - i rörandet utav pennan formulerandet han sjöng sånger när han första gången hade anlänt hade han bestämt möte med Svante - vid sista vägkorset på den härliga grusvägen ut emot Stavsnäs vackra kustband han hade så stött på några andra vandrare två varmt leende medelålders män de hade det vänligaste bjudit in honom i sitt hus på en kopp té & litet kakor de hade haft någonting gemensamt de kände till Torsten Fibillinger…

han - hämtade vatten till att koka potatis & pasta varje dag ifrån sjön som låg nedför slänten ifrån stugan först hade Svante låtit honom bo i stora stugan han hade gjort i ordning en härlig skinnfäll åt honom de hade tänt en brasa när Svante var borta lät han Nils sova i hans lilla stuga dagarna gick fort förbi ibland var Madeleine på besök… medbringande kanelonis indränkta i n Parmesanos & fruktjuice hade han berättat för henne om sin konstiga upplevelse? en dag - när de vandrade framför huset såg han plötsligt skuggan igen…

’ser du!... ’ utropade han viskande

’ja… konstigt… ’ sa Madeleine ’ det - såg ut som en grävling - eller - nåt svart som sprang… svisch!... ’ hon visade med handen - hon var uppväxt i Estland & kunde inte perfekt svenska ’du såg det också!... ’ utropade han - hon bekräftade igenom sin observation hans upplevelse utav att ens vart hund rörde sig omkring området - hans - blod isade sig vid tanken…

 

en - stjärnklar kväll - gick han upp på kullen - för att se på stjärnorna- hans - ögon fylldes med tårar när han såg på Sydpolsstjärnan ’hem!... ’ jag vill hem… ’ han grät - det fanns inget hem för honom - i denna världen - Sydpolsstjärnan åsynen utav dess vackra fackla - som gått upp framstående på himlavalvet…

tycktes påminna honom om ett hem han en gång haft - plötsligt fick han syn på hunden som i mörkret flydde nedåt slänten - hade den inte varit framme vid honom precis?...

 

’aldrig syntes pesten komma - förens en ung man promenerande en svart hund - drack ifrån stadens brunn & sedan dog… ’

 

’när kvinna & en man är ensamma i ett rum utan att ha en äktenskaplig förbindelse med varandra är Satan den tredje…

’en svart hund - är en satan…’

 

rosenbusken vid södra huskvisten hade börjat knoppas somliga blommor började slå ut vinternätterna bjöd ibland på upp till 15 grader celcius minus en kyla som knäppte i husväggarna det lilla trädet utanför verandan med plasttaket so snön föll så smygande över hade slagit ut några gröna blad… var det hans kiss? som hade värmt dem så? eller var de glada för hans närvaro?

 

på Nyårsafton hade de bestämt att Madeleine skulle sova över det var Nils som hade vädjat hon kom & efter hon matat honom kröp han upp i henne famn i tårar sedan plötsligt sa hon att hon var tvungen att gå han grät ’gå inte!...’ ljusen var tända vid sängen han älskade henne ’jo… jag måste… ’ ’gå inte!... ’ grät han högre… när hon så gjorde en rörelse & vände sig för att gå började han skrika

 

’skrik inte!...- grannarna kan höra!... ’

’gå inte då… ’ ’Nils - jag måste… ’

bara vid tanken kasta Nils täckena så att de nära nog fattade eld & stortjöt - Madeleine kom så till honom - plötsligt så - när de satt där på sängkanten - han sängliggandes som ett litet barn hördes tunga stöveltramp på frustukvisten…

’det - kanske är Svante!... ’

det - var det inte - det var - två poliskonstaplar - de frågade efter legitimation. några grannar hade ringt & sagt att de hört skrik ifrån Svantes hus - de var rädda att han blivit överfallen - Nils hade ingen falsk legitimation & mindes bara nästan sina vänners namn & personnummer… han improviserade… rummet han befann sig i hade bara fönster vettande ut emot altanen & så ett litet på kortsidan där han brukade sitta i fåtöljen & värma sig… & lyssna på Evert Taube på svantes bandspelare improvisationen fördröjde gripandet Madeleine sa ’kom.. jag vill prata med er hör utanför…  ’ men - inget tillfälle erbjöd sig att fly… tillslut - kom order in - om gripandet - de - släpade ut honom ur den lilla stugan - rakade ned det lilla vackra trädet som slagit ut gröna blad -mitt i vintern - Madeleine - kom efter - med den rock han fått utav Torsten Fibillinger - en ’Ranger’ som - hade dubbelknäppning - & -gjorde så -att ha liknat en filmstjärna…- han bad --- Madeleine - följa med - det gjorde hon också - han -såg henne stå i Nyårsnattens raketer - på en vändplan -han - grät -de släpade in honom på ett isolerat rum - vad som skedde sen… satan delvis vet…

Bakom stängda dörrar…

 

”Markus du är skizophrene!...”

 

”Nej! Det är fel… jag är Markus… - inte skizophrene… - du

har sett fel… - Du måste ha konstiga ögon – som säger att jag

är skizophrene… - jag har tittat mig i spegeln . i mina ögon -

på uttrycket & jag ser inte skizophrene … jag ser Markus!”

 

”Skizophreni är en sjukdom Markus… inte ett namn!...”

 

”Är det inte ett namn! Men … det är ju hopsatt utav

bokstäver! Du menar att det är en sjukdom! (låtsas så förvånad

att hakan hänger ned) Nej! Då vill jag inte ha det!...”

 

(irriterad) Doktor Rolf: Det är trots allt ett faktum att du har

det… annars skulle du inte vara här…!

 

”Hm… det finns en liknande tanke jag brukar tänka – när jag

är ute på promenad… - jag brukar tänka: ifall det inte vore

så att mitt hjärta var friskt - & jag hade ben att gå med –

skulle jag inte vara här! & sen då jag skriver – så säger jag

till mig själv: om jag inte tänkte så klart skulle jag inte skriva

det här… - jag tackar Gud varje dag för att jag är frisk nog

att kunna göra de sakerna… - men sen då det här ordet (för

det var väl så du kallade det) kommer – kan jag varken tänka

klart – eller ha kraft att gå… - ja – du har nog rätt! Det är en

sjukdom!...”

 

”Ja… jag säger ju det…!”

 

”Men … varför säger du det så ofta! Är du inte rädd att bli

sjuk!”

 

”Det är ju inte jag som är skizophren!”

 

”Nehej… jag trodde det var ett ord… - vem är skizophrene

då?”

 

”Ja… du!”

 

(låtsas lättad) ”Nej! Där har du nog allt tagit fel!... Jag är ju

Markus!”

 

”Du lider av en allvarlig psykisk störning… den saken är

klar!....”

 

”Jag tycker inte alls den är klar!...”

 

”Vadå?...”

 

”Den psykiska störningen! När du säger de här orden… -

skizophrene & allvarlig… ja – vad det nu var… - jag blir så

rädd! Jag känner att de är farliga… - jag vill helst inte ha med

dem att göra!”

 

”Det är mycket riktigt att de är mycket farliga…”

 

”Var finns de då någonstans?”

 

”I dig!”

 

”Men … jag tycker liksom att… då jag inte tänker på dem,

eller någon talar om dem, som du nu gör, så finns de inte

för mig… - så jag förstår inte varför du talar om dem hela

tiden…”

 

”För att du skall komma till insikt…!”

 

”Om vadå?”

 

”Att du lider av en allvarlig psykisk störning!”

 

”Hm… (känner efter) nej… jo… lite grand kanske nu då du

tar upp det – men annars brukar jag inte lida av det…”

 

”Bra!”

 

”Lider du av det?”

 

(rasande sliter nästan sitt hår)

 

”Jag är ju doktor!”

 

”Jaså.. jag visste inte att ni hette så… (sträcker fram handen)

God dag Doktor!” (de hälsar ’doktorn’ ler urfånigt) ”men jag

trodde ni hette Rolf… är Doktor ett tjej eller killnamn?”

 

”Det har båda könen…”

 

”Jaså… ja… ”(tittar upp & ned på Rolf…) ”jag har aldrig träffat

på en doktor tidigare, det vore intressant att se hur ni såg ut

naken… Jag har två fåtöljer hemma, ni måste ha likadant -

brukar ni sitta till höger eller vänster beroende vilken sida ni är

på?...”

 

(nollställd) ”nu förstår jag inte alls vad ni menar…”

 

”Om doktorn skulle vilja prova min stol en stund, så kan ju

doktorn kalla sig för skizophrene & jag för Markus – så kunde

vi se hur långt vi kom…”

 

”En sak kan ju ha flera namn… jag förstår att ni tror att ni är

Markus… men det är er vanföreställning.. att ni kallar er så

bevisar bara att ni lider av skizophreni!...”

 

(jätteförvånad – spärrar upp gapet) (långsamt) ”Där sa ni det

igen!... Ni skulle ju inte säga det så ofta! Nu känner jag att jag

börjar lida av det!”…

 

”Bra!”

 

(jättearg) ”Tycker ni att det är bra att jag lider…? Vad är ni för

doktor egentligen!...”

 

”En som är här för att hjälpa dig…”

 

(låtsas vara ledsen) ”Hm… när jag är hungrig… det hjälper

mig inte! När jag fryser… det hjälper mig inte… om jag vill

bli varm… om jag har ont i benet! Det hjälper mig inte… om

jag vill promenera! Varför skulle skizophrene hjälpa mig att

tänka!”

 

”Det är inte tänka du skall göra… du ska må bra!”…

 

”Men… ”(låtsat idiotiskt) (fingrar på läpparna, som ett litet

barn) ”jag mår inge bra då du säger så! Måste du säga så

då?...”

 

”Din sjukdomsinsikt är noll…”

 

”Min… sjukdomsinsikt! Då har jag väl ingen sjukdom!”

 

”Jo! ”(förbannnat) ”men du märker den inte!”

 

”Jo… vänta … lite grand… men… - jag tycker det är du som

säger de där orden hela tiden… då måste ju du också vara

sjuk… för… jag säger ju dem inte lika ofta som du… & bara

då du säger att jag är dem…!”

 

”Jag är Doktor! Jag är inte sjuk! Du är min patient!” (för sig

själv) ”Det här går ju inte!”

 

(leende & glatt spelat märkesfullt) ”Doktor! Är jag din

patient… Det… vad innebär det?...”

 

”Du är under tvångsvård & jag ska ta hand om dig!”

 

(drar sig tillbaka rädd)

 

”Ta hand! Vad ska du göra för någonting!”

 

Rolf: (till sjuksköterskan)

 

”10 mg – Haldol… injiceringsform…”

 

”10 mg…. haldol! Nej! Jag vill inte!” (skriker paniskt) ”sluta!”

 

(plötsligt öppnas dörren & fem hårdare rusar in- de tar tag i

markus & lyfter upp honom på bänken… Rolf reser sig upp

med sitt anteckningsblock - & stoppar pennan i fickan… Han

tittar på gas-sköterskan & säger, med en lättnadens suck)

 

”Ja… då var det avklarat!....”

 

Under tiden spänner de fem männen fast Markus i en

bältessäng – sköterskan går ut & kommer tillbaka med ett

par plasthandskar & en spritservett & en 20 centimeter lång

spruta… - i handen… En av hårdarna.

 

”Ska vi ta på vänster eller höger?”

 

”Dra ned byxorna så får vi se…”

 

Under tiden skriker Markus & skakar i sina bojor. Sköterskan

drar med spritservetten på höger skinka – ritar en fyrkant

i luften & delar in skinkan i fyra delar – Markus skakar så

mycket så hon säger)

 

”kan ni hålla i honom!”

 

hårdare 2: ”Lugn Markus!... vi ska bara ge dig lite medicin…”

 

Markus (skriker så starkt han kan) ”Jag vill inte ha haldol!...”

 

Hårdare 2 ”Det är för ditt bästa ser du!...”

 

Markus (skriker) ”Nej!”

 

Gassköterskan (sticker nålen i stjärten, M vrålar till, men

hårdarna håller honom fast… Långsamt trycker hon i vätskan

& säger): ”Nu är det straxt klart Markus – ta det lugnt bara…”

 

M: (stönar)

 

Gassköterska: ”Så… det var väl inte så farligt?”

 

M: (helt borta, ligger alldeles utslagen)

 

Gassköterska: ”Vi lämnar dig här nu ett tag Markus… - tills

du lugnat ned dig... om en timme är det mat… då kan vi släppa

upp dig om medicinen verkar som den ska….”

 

M: (stönar) ”Ja…” (matt löst)

 

Hårdare, gas-sköterska ut. Dörren låses.

 

M: ligger alldeles utslagen på britsen – han stönar & börjar röra

sig, men märker, att hans energi gått ur honom… Ridå… Paus.

Ridå upp.

 

Samma rum. M – ligger på britsen . Dörren låses upp.

 

Gassköterska 2: ”Så där Markus! Hur känns det nu? Känner

du dig bra?”

 

M: (inget svar)

 

Gassköterska: ”Jag tog med lite mat till dig här… vill du ha?”

 

M: (svarar inte)

 

Gassköterska 2: ”Vi tänkte släppa upp dig nu… tror du att du

klarar det?... va? (går fram - & känner på hans hand, märker

att byxorna fortfarande är neddragna)

 

”Oj då… vi glömde visst dra upp byxorna… det var dumt

va… inte sant…”

 

M: (stönar)

 

Gassköterska 2: ”Vi drar upp dem....” (drar upp dem) ”Vill du

ha lite mat?”

 

M: (är tyst)

 

Gassköterska 2: Isåfall kan vi släppa upp dig nu – är du säker

på att du klarar det?

 

M: (är tyst)

 

Gassköterska 2 (till de två hårdarna) Lås upp.. han kan ju dö

annars! (hårdarna låser upp)

 

Gassköterska 2: (tar Ms hand) Känner du min hand Markus?

 

M: (är tyst)

 

Gassköterska 2: (lekfullt) Jag känner hur du rör lite på

fingrarna, i alla fall! Upp & hoppa nu!...

 

(Gassköterska 2 & hårdarna reser M upp) Kan du se mig

Markus?

 

M: (sluddrigt, svårt att tala) Jag ser dig.

 

Gassköterska 2: Bra. Nu har vi lite mat till dig – vill du ha det?

 

M: (säger inget)

 

Gassköterska 2: Vi gör så att vi ställer det här… så kan du äta

när du vill.. visst känns det bättre nu?

 

M: (sluddrigt) det känns…

 

Gassköterska 2: Ja, vi ska inte störa dig så mycket… - vi

förstår att du är trött … - det har varit en hård dag… du prata

ju länge med Doktor Rolf… - han vill ditt bästa – var inte

orolig – vi lämnar dig nu här ett tag så kan du ta igen dig!

 

M: Nej! (börjar gråta)

 

Gassköterska 2: Vad är det Markus? Vi förstår att det är

jobbigt här i rummet, men så fort du lugnat dig – kan du

komma in på avdelningen.

 

M: (kvidskriker i tårar) Jag vill hem!

 

Gassköterska 2: vi vet Markus – men dess lugnare du tar det –

dess fortare kommer du hem…

 

M: Jag är lugn!

 

Gassköterska 2: Men du skriker ju!

 

M: Nu ja!

 

Gassköterska 2: Du kanske vill ha lite lugnande?

 

M: (nästan ifrån vettet) Nej!

 

Gassköterska 2: Då får vi se till kvällen vad doktorn

ordinerar… ta det lugnt nu…

 

M: (andas djupt, liksom han försökte få luft)

 

Gassköterska 2: vi ses senare… jag kommer med

kvällsmedicinen…

 

M: (lider) Jag vill inte ha någon!

 

Gassköterska 2: (triumferande) Då vet du vad som händer… vi

vill inte ha det så igen va? Ta det bara lugn… (nästan viskar)

& ett tips ifrån mig. – lita på doktorn… han är kompetent!

 

Gassköterska 2 & hårdare ut.

 

M: vänder sig om på rygg, ligger länge & stirrar upp i taket…

Lamporna är tända med en obehaglig intensitet. I en liten ruta

ser man de två hårdarna sitta med sina ögon fastklistrade vid

något rakt fram, man ser TVskärmens blåskiftande ljus spela

bakom glaset.

 

M: (är på väg att skrika, så stannar han plötsligt sina

uppåtsträckta armar & börjar sjunga…)

 

’Det finns sånger här hemma hos mig…’

Han sjunger högt & utlevande - så är det plötsligt som om

han inte orkar – han tar upp matportionen & börjar äta på den.

Ibland ser man hur en av hårdarna slänger ett öga åt hans håll,

men inte på honom, sedan skrattar de, man ser hur de äter &

dricker igenom väggen tränger plötsligt TV-ljud…

 

M: (stannar upp i sin tugga & tittar med väckt hotfullhet emot

 

de två hårdarna bakom glaset. Han går fram & knackar på)

 

De tittar med indignation åt hans håll. Han knackar vidare.

En av hårdarna reser sig upp – så öppnas en liten lucka i

dörren & en röst halvskriker. ”Vad är det”

 

M: ”Kan ni sänka TVn?”

 

(en tystnad… hörs ifrån luckan… sedan. ”var det nåt mer?”

 

”Nej.”

 

(tystnad, sedan)

 

”Hur smaka maten?”

 

”Jag vet inte.”

 

(irriterad röst)

 

”ville du nåt eller?”

 

”jag har ju redan sagt det…”

 

(lömskt)

”inget mer?”

 

”Nej.”

 

Luckan stängs.

 

M: (äter vidare, ljudet sänks lite grand , men man hör

fortfarande en sportkommentator-röst som skriker:

 

”Det är mål! Mål! Sverige har slagit in ännu ett mål emot

Vitryssarna!”…

 

M: (knackar igen) Samma indignerade miner. Han gör ett

tecken med handen om volymsänkning. Hårdare 1 vänder

sig till hårdare 2 & säger något – man tycker sig se – hur de

knappar på någon knapp. Volymen sänks litet till. Nu hör man

bara ett mummlande men så höjs volymen igen.

 

M: (knackar på rutan)

 

Ingen av hårdarna tar notis.

 

M: lägger sig på sängen; och somnar.

 

Ridå

 

Ridå upp.

 

(Det knackar på dörren – M vaknar det är morgon.)

 

(lite glatt) Ja?

 

Nyckel skramlar i låset – dörren öppnas – Gassköterska 1

kommer in.

 

”god morgon Markus! Har du sovit gott?”

 

m: ”jag vet inte… jag minns ingenting….”

 

gassköterska 1: Nej… du minns väl heller inte att du talade

med doktor Rolf igår?...

 

M: Jo.

 

Gassköterska 1; (negligerar) Ni hade ett himla långt samtal…

du var var himla uppvarvad, känner du dig bättre idag?

 

M: Nej.

 

Gassköterska : Det var ju tråkigt att höra… du ska få prata

med doktor Peter litet senare idag… Rolf är ledig idag. (ler

emot honom) Något mer du ville ha?

 

M: Lite mat?

 

Gassköterska 2: Vill du ha filmjölk med flingor eller gröt?

 

Markus: Filmjölk.

 

Gassköterska 2:” Då ska jag be Kristoffer fixa det – vill du ha

socker på?....”

 

M: Jo…

 

Gassköterska 1: Det bli väl gott… doktor Rolf ville eller

tyckte du behövde lite lugnande efter frukost, för att lugna ned

en smula – men – det är bara vid behov så klart… - vi brukar

ha en inledande behandling med lugnande innan vi väljer

vilket läkemedel som passar bäst för en längre period… - vill

du ha dem sen eller nu?...”

 

”Jag vill prata med min mamma…”

 

”Det ska du få göra – vi har telefon utanför… vill du göra det

nu?....”

 

M: Ja…

 

Gassköterskan (lite viskande i hemlighet) Ska vi inte ta

frukosten först kanske… du behöver nog litet (skrattar till)

energi i dig innan dagen börjar.

 

M: Om du vill så…

 

Gassköterska 1: Då hämtar jag det… ville du ha en macka

också?

 

M: Ja tack!

 

Gassköterska 1: (går ut tillsammans med hårdare 1 & 2)

Dörren låses.

 

Dörren låses upp, Gassköterska 1 , kommer in med frukosten.

 

(på väg ut) Jag kommer in med lite lugnande sen…

 

M: O.K.

 

(dörren låses)

 

M: (äter… lägger sig sedan på britsen…) (dörren låses upp)

 

(In kommer en okänd kraftig man som bär en vit läkarrock)

 

M: (ligger & stirrar upp i taket)

 

Peter: (börjar vänligt) God dag Markus! … jag ville bara titta

in som hastigast & titta till dig – hur mår du idag?...

 

Markus: Dåligt.

 

Peter: Det var tråkigt att höra… - finns det någonting vi kan

göra för att du skall må bättre?...

 

M: Släppa ut mig…

 

Peter: Det (skrattar) är väl lite för tidigt för att tänka på

ännu… på vilket sätt känns det dåligt?...

 

M: Jag har svårt att tänka…?

 

Peter: (antecknar i sitt block)

 

Ja… ha… ja… har du ont i kroppen

 

M: Den känns som spagetti…

 

Peter: (med pennan på läpparna)… ja… du fick en ganska stor

dos igår… du skrek så mycket… personalen har berättat att de

fick lägga dig i bälte en dryg timma… här måste det vara lugnt

& sansat…

 

M: men… jag är ju helt själv härinne…

 

Peter: (skrattar till) ja… det betyder inte att du kan härja… du

är på ett sjukhus…

 

M: jag var inte sjuk då jag kom hit…

 

Peter: Det är en diskutionsfråga… diskutionsfråga…

Men vakthavande jourläkare bedömde dig som psykotisk – det

var därför vi tog in dig…

 

M: (är tyst)

 

Peter: Vi kommer ge dig lite lugnande för dina tankars ros

skull & sen så ses vi igen lite senare…

 

”Om du säger så…. (orkar inte uttala mer)

 

Peter: Vi förstår att det är tråkigt här – men – var bara lugn –

så överflyttas du snart till en avdelning….

 

M: (försök till skämt) Jag ska tänka på det.

 

Peter, Gassköterska 1 hårdare 1 & 2 går ut, dörren låses.

 

M: (börjar gråta, snart skriker han: Mamma! Mamma!

Mamma!) så högt så allt skallrar.

 

(luckan öppnas)

 

M: (blir tyst)

 

Hårdare 1: det är ingen idé att du skriker på Mamma,

sjuksköterskan kommer snart – du ska snart få ringa din

mamma!

 

M: (lägger sig ned & stortjuter)

 

(dörren öppnas)

 

M: (blir tyst, försöker hålla tillbaka)

 

Gassköterska 1: (kommer in med ett mått med något gulaktigt

i)

 

Gassköterska 1: Markus jag kommer med medicinen så att du

kan få lugn & ro!...

 

Markus: ”Jag vill ha mamma!”

 

Gassköterska 1: Vi vet… du ska få träffa mamma så

småningom…

 

Markus: (skriker) När då? (hoppfullt)

 

Gassköterska 1: Så fort du lugnat ned dig tillräckligt, så, jag

har lite Haldol i flytande form med mig här…

 

M: Jag vill inte (gråter)

 

Gassköterska 1: Doktor Peter har ordinerat… annars vet du

vad som händer… vi vill väl inte upprepa gårdagens scen idag

igen?...

 

Markus: Jag vill… gå hem!...

 

Gassköterska 1: Ja… ta du först den här.. sen får vi se vad

doktorn säger… (räcker fram muggen)

 

M: (sträcker darrande ut sin hand… - drar sedan tillbaka

den…)

 

Gassköterska 1: (ler) se så nu… var inte rädd, det är inge

farligt, det är för att lugna dig.

 

M: (är tyst)

 

Hårdare 2: (hotfullt, men också som om det vore en

självklarhet) Du vet vad som händer annars.

 

M: (tar måttet & sveper den gula vätskan.)

 

Gassköterksa 1: Så där… nu kan du ringa mamma.. vill du

det?

 

Ridå ned.

 

 

 

 

 

 

texter skrivna för blogg 2008-2009;

Allting har ett slut

På den här sidan fanns en gång sånger, men nu är det slut med det. Denna sida var en gång en sida där människor kunde spegla sig i min skönhet, nu ska det bli ett slut på det. Min insikt är att en liten underjordisk djävul styr detta, och räknar besökarna man haft, liksom man måste se hur populär man är, och förhoppningen är så klart att alla plötsligt ska upptäcka en, så att man bli känd. Kanske slutar jag nu besöka min sida, på grund utav att jag inte blivit tillräckligt uppmärksammad, men min medvetna anledning är en annan. Den handlar om att människor måste lära sig att mötas, utan att för den skull behöva låtsas att de är mediastjärnor -vi måste sluta bedömma varandra, utan istället mötas med ögonkontakt. Några bilder på en snygg olycklig ung grabb, visar bara... betydelsen utav att synas. Vi är rädda att vi ska sluta existera om vi inte syns på skivor, på internet, på bilder. Vi nöjer oss inte med vårat eget liv! Även jag har blivit besatt av denna gnom, och räknar och hoppar till då jag ser att dessa dagar har plötsligt många lyssnat på mina sånger. Och jag vill att de ska bli lyssnade på! Det finns ingenting jag hellre önskar! Och jag vill, att människor ska ligga hemma och tänka på bilderna de sett på mig, och kanske känna den där lilla beundran som leder till en pirrande känsla nere i könet. Men, nu är det slut på det. Ifall man ska nå långt, ska man inte berömma sig själv, det ska andra göra. Som Jesus sa: om jag bara vittnar om mig själv, är mitt vittnesmål inte giltigt. Jag vill bli BM, den store, den underbare! Gnomen vill att jag ska bli det i världen, jag vill att jag ska bli det innuti. Maskiner, är den största faran i världen. Och denna musik och dessa bilder visas på en maskin. Jag känner en viss oro, att det är för tidigt att ta detta steg. Jag har haft den här sidan i 4 år nu, och under dessa fyra år har mer än 2000 besökt den och lyssnat på mig. Det kanske inte är en imponerande siffra om man jämför med andra, men för mig som haft sådana problem, är det underbarare än honung! Tänk att så många lyssnar på grabben som haft allt emot sig!
Efter att ha tagit bort allting som inte har med mig att göra ifrån den, behåller jag den nu som den är. Ägna en tanke åt mig, jag hör dig!

publicerat 9 Oktober 2009, på www.myspace.com/karlmellin

Vart jag tagit vägen

för alla er (och ni är ganska få) som undrar vart jag tagit vägen någonstans, så är jag inlåst på Huddinge Rättspsykiska Sjukhus, ett av de tråkigaste områderna i Sverige, ganska nära Vårberg.
Här spelar vi pingis varje dag, och en patient som heter Anders som är inlåst på sitt rum skriker jämt, därför att andar talar till honom, de säger tydligen inte speciellt roliga saker eftersom han jämt skriker "Håll käften!" "kAN NI INTE LÄMNA MIG IFRED!!!?"

Jag känner till stor del att delarna av mitt liv så mycket blandas, att jag ibland inte vet om jag är 5 eller 17.

Jag behöver ingen som räddar mig, jag räddar förhoppningsvis mig själv, men om ni har några minuter över, skriv ett meddelande och skicka det till mig. Mitt psykiska motstånd är nere, och jag är uppe bland molnen då jag lyssnar på mina sånger. Snälla, lyssna på dem ni också: det är inte säkert att jag kommer kunna göra något liknande i mitt liv, så var tacksamma över den enorma smärta som här uttrycks, och känn er tacksamma och avslappnade att den smärtan nu är uppdiktad, och alltså ett avslutatt kapitel som kommer att pågå ända till Harmageddon, som förhoppningsvis kommer gansks snart, varje dag då jag går upp väntar jag att världen ska ta slut för detta väntar vi väl alla på den här dagen?
Jag märker hur mina ord liksom blir discontenta, dvs. de hoppar ur mig utan att jag kan hjälpa det, tycker inte skrivnade är något roligt längre.

publicerat 19 Februari 2009

Ifrån bloggen på www.myspace.com/karlmellin

 

James Holmes, påstådd massmördare, märk vänster öga, som tycks vara nästintill omärkligt dragen emot vänster...

 

http://www.whitetv.se/sv/mind-control-mk-ultra/511.html

 

tagen ur klippet

Rense & Dr. Pat Flanagan - High Tech Mass Mind Control

 

Robert Kennedys "mördare" Sirhan Sirhan. Mannen, som påstods ha mördat Robert Kennedy , efter en tids fängelsevistelse, märk vänster ögas ofukuserade dragning åt vänster...

 

bilder ifrån detta inslag utav Mark Howitt

www.youtube.com/lorddefiler

http://www.whitetv.se/sv/mind-control-mk-ultra/489-nya-mind-control-bevis-pa-colorado-bio-massaker.html

 

Samme person innan fängelsevistelsen...

’Är du missnöjd enstöring likt Christer Pettersson?’

Då jag ser henne stå - med armarna - besvikna som ett barn... -

vill - jag bara älska henne

att jag dör - mördar sedan den ditsatta-

’han föll ifrån en trappa -...’ -

i Solnas polis-stat - känner en del till -

ganska många - att konstapeln ljög...

medan - utplånarna - döljer rånmorden -lust-morden

presiderar hög... - sprider virus i orden... -

att påstådde mördaren - var bög - ljög... -

bökade i jorden - efter ett vitt pulver... -att bli hög...-

’vi korsfäster er!...- Petterssonare!’ petiga huvuden - som vill försonas -

med tanken på - att någon - ska sätta dig dit!... -

gator blir tomma... då din skugga närmar sig... -

att klaga på att en knark-kung - signalerat till dig dit? -

spana då - efter signalen på - ack! ack! ack!- vem sköt?...-

du springer - men - då du pekas ut - som mördare - vad är det då lönt?... -

är du en vän? - till knarkaren?... - har du?... - en telefon?... -

det ringer nån...- ’litet tjack?...’

 

Jag själv hösten 2007, märk den fokuserade blicken...

 

Passbild på "mig", tagen bara dagar efter en giftspruta åter tvingats i min arm (i snart 7,8, månaders tid, en gång i måndaden)

 

Märk vänster öga...

 

Porträtt, målat utav Eve Riimus, straxt efter det troliga chippet, inplanterats under Jaro Lhotsky's hemliga överinseende...http://www.whitetv.se/sv/mind-control-mk-ultra/348--henning-witte-karl-markus-tvangsmedicineras-trots-att-medicinen-misslyckas-och-utan-mind-control-utredning-.html, tid, 38-43 min.

 

 

Foto taget i spegeln själv, med kamera, märk hur vänster öga plötsligt skelar...

 

Karikatyr utav Eve Riimus. 2010