8 Oktober, 2011, Södermalmsnytt...
en viss man - var en fridfull man - men - levde i ett land - som proklamerade 'fred' - men - bakom masken utav trevlighet brann landets ledare i Helvetet i evighet... - en viss man där - hade en kväll - sakta promenerat hemifrån Moskéen... - vid Medborgarplatsen... - han upptäckte - när han kom hem - att en frän stank - osade utanför hans dörr - så -för att låta förbipasserande uppfatta en del - utav den härliga rökelsedoft - som fyllde hans lägenhet - öppnade han sin dörr & gick ut - & - spred doften i trappuppgången - han ville inte att hans grannar - skulle tro att han var sjuk... - så - rätt som det var - när han stod där utanför sin dörr - & - dränkte den med röken - ifrån rökelsens veka mörk ... - hörde han röster närma sig... - en mans röst skrek plötsligt - 'hörrudu... - ditt psykfall!... - gå in till dig!... - ditt djävla knas - gå in till dig - & - stäng din dörr ... - vi vill inte ha sådana som dig... - här... ' - han svarade; 'jag gör rent utanför min dörr... ' - 'hör du vad vi säger...' - det var en tre fyra starka män - som stod straxt inpå knuten... - han lyssnade inte alls på vad dom sa- utan fortsatte att parfymera sin dörr... - 'hörrudu!... - hörde du vad vi sa?... ' 'ni kan väl dra åt Helvete... - in till er!... - eller - kom & stör mig en annan dag!... - försvinn med er...- era kräk!... ' nu - blev situationen plötsligt blodig allvarlighet... - när partiet - så - äntligen gått in till sig - låste han sin dörr - med tanke på - vad som skulle kunna ske... - om han släppte någon utav de lusiga kräken - in till sig... - plötsligt sprang en utav dom ut - likt ett indignerat spjut... - & - försökte slå ett slag... - sedan grep han ett polisgrepp tag i vår hjältes högra arm...- & - bände - tills han kände - att den snart började gå av.. - han - hade hållit tyst - vem - kunde tänkas hjälpa honom - utav grannarna - som - de flesta - bara tycktes önska - att han skulle falla i glömska - berövad skydd för natten ... - utan bröd & vatten... - men - då han legat där - sparkad & nedpressad någon tid - så - började han ropa på 'hjälp' ... - snart sprang en granne ut - med stora kliv... - då släppte misshandlaren sitt offer & sa; 'han slog mig...!' blinkade med ögat - 'eller hur?... - visst var det så det var?...' 'visst var det så!... gick den andra grannen på... - 'det såg jag ju själv... ' vår hjälte tänkte 'Åh!... - Allah!... sänd dessa lögnare till Helvetets eviga eld!...' - ett par andra grannar - kom snart ut - & - misshandlarens familj - deras blickar tycktes mena - 'nu du!... - har vi dig vart vi vill!... ' psykots mamma - som han aldrig sett förr -sa; 'Nils... - jag jobbar på ett sådant ställe - där sådana som du är... - vill du kanske åka dit?... ' här krävdes blodets kyla - för att inte decka henne - med ett slag - eller bända hennes ben isär...- vår hjälte bara stod där & - ryckte på axlarna - & - sa med en vacker ton - 'jag står framför min dörr - varför går ni inte igen in... - till erat Helvete - & - lämnar mig att rengöra framför min... ' - tillslut - bestämde sig 'alla' i en tyst överenskommelse - att 'gå in' - utom psykots mamma - som stannade kvar...- & - försökte på ett behagfyllt sätt närma sig 'jag har en lapp till dig!... ' - vår hjälte - fick plötsligt en deja vú - där någon talade om för honom - vad som skulle komma att ske nu - om han lät henne närma sig - hon skulle påstå att han slagit henne - & - larma polisen... - detta verkade vara planen också - ty - snart sprang sonen återigen ut - för att slå honom gul & blå... - på ett planlagt vis - gick dom in till sig - vår hjälte - tände ännu en gång .. - rökelse & fortsatte göra rent utanför sig... -
Förtäljer hur Nils Kovacs- kom att tänka på Profet Musa -över honom frid - & - bad om tillgivelse ifrån Allah, men - igenom en negligerande attityd - emot dagens snabba teknik - inte hann in i öknen i tid…
Nils-höll sin mamma i kragen - & - tryckte henne lätt emot köksbänken -
’ifall du ringer polisen - på mig - en gång till -då djävlar!... ’ han - tryckte henne hårdare emot köksbänken - & tittade uppfodrande in i hennes ögon…
’Nils - släpp mig… ’ hennes röst - lät matt… - lurig…
’fattar du!…’ han - såg uppfodrande in i hennes ögon, ’jag kommer inte göra dig illa -men - om du bussar dem på mig en gång till -så - kommer Allah att straffa dig… ’
’jag tror inte på den där Allah - han - kan du ha för dig själv…’
Nils släppte om greppet…
han - tog snabbt på sig - sin pappas joggingskor - &- sprang ut igenom dörren - runt kröken uppför backen emot skogen - såg han sin mamma skynda med hunden Daisy hon såg sig om - han - kom att tänka på Profet Moses som - oavsiktligt dödat en man med ett slag - &- bett om förlåtelse hos Allah- & - blivit förlåten… - så - han tänkte - ’jag gör några rakaats - innan jag springer…. ’ han - lade sig ned på mattan i hallen - tiden försvann - när han så - önskade Guds frid för dem - som var barmhärtiga & medlidsamma för Hans skull - mötte hans ögon plötsligt en polismans - han såg överraskad ut - liksom -han inte räknat med att Nils skulle vara där … - Nils - gick lugnt upp - liksom det inte var han polismannen sökte - efter - hjärtat var i halsgropen - han tog tag i dörrens handtag-&-stängde så fort han kunde dörren - polismannen - fick tag i handtaget på andra sidan -& -försökte slita upp den - men - Nils var starkare … - han - lyckades låsa - & - drog ned rullgardinen…-
medan -han låg där uppe på taket efter det spektakulära springandet över grannarnas markiser - & -såg -de förvånade polismännen stå handfallna där nere - mindes han plötsligt när han blivit inlåst på Huddinge sjukhus … - han - hade inte fått gå ut på 1,5 månad, men -i slutet utav Februari - fick han så äntligen gå ut med personal som vaktade honom - de första gångerna -gjorde han ingen ansats till att springa - men - han kände i varenda steg - hur kroppen väntade på ett tillfälle … -så - en solig dag- när våren nalkades - i slutet utav Februari - sade kroppen plötsligt ’nu!---’ han sprang - efter -att ha fintat bort sina två vakter - in i skogen -han hörde hur de sprang efter honom - hans ben -var så svaga - att- i en nedförsbacke - ramlade han - men - innan någon fått tag i honom - sprang han åter igen vidare-…- igenom skogen - han - kom in i ett bostadsområde - de var väl vana vid flyktingar - han -försökte låtsas som att det regnade - han - gick längs stranden utav en iskantad sjö - kanske var det en del utav Mälaren?... - en vik?... -han - blev rädd-för att en bil skulle komma - med en utsänd patrull - & - finna honom - så - han - tog sig över utkanten utav en tomt - ned till sjön… - isen - knakade litet - & - låg alldeles blank - utan någon snö på… - men - han tog risken - &- vandrade så snabbt han kunde - över den gnistrande knakande isen - &- nådde så andra stranden …- en stentrappa - var inhugget i berget - han vandrade över - han kände sig livrädd - en äng öppnade upp sig - små fåglar kvittrade på hans väg - solen - strålade - han - nådde så - slutligen fram till en tågstation - han - köpte ingen biljett- ty - hans pengar var inlåsta i skåpet på tortyr-avdelningen…- tåget in till Stockholms Central - körde förbi den station -de få besökare som besökt honom - var tvungna att kliva av på - för -att sedan ta en buss till ”sjukhuset”…- hans förstörda syn - hans påfrestade materia-nigra kunde inte fixera ögonen - här - steg antagligen många som arbetade på avdelningen han torterades på, av & på … - men - det var inget att göra åt saken nu…-han - hade trott- att han sprungit inåt stan - men - det visade sig att han sprungit i andra riktningen.. -hur - han suttit där - livrädd - men - nått! - äntligen nått till innerstaden!... hur han - tagit tunnelbanan ut till sina föräldrar - vilken dumhet! - men -vintern var kall - hur -Madeleine kommit på besök - &- den nyfödda valpen Daisy - som hans föräldrar pratat så mycket om -låg där i dubbelsängen - men - processen väntade - polis Susanne Rasmussen - hade ljugit om honom - hon -hade trängt in honom emot väggen - han - hade slagit ett knuffande slag - i hennes ansikte -& - sedan sprungit - om - han inte dök upp till rättegången - väntade än värre spaning -tre dagar senare - skjutsade hans pappa tillbaka honom till avdelningen - varför!-hade han låtit sig övertalas - de mottog - tyst honom - 10 tabletter om dagen plus - sprutor i baken -han -var nära nog död - när han äntligen - en dag skjutsades in till S.T Görans ’sjukhus’ -för fortsatt ’rehabilitering’
de - hade gått till Anette Svensson - & - sagt - klagat ’Nils kan inte tala längre.. - han - har fått ofrivilliga rörelser i tungan …-behandlingen måste avbrytas omedelbart… - en dag - hade de gått dit -planen var att gå över till tablettform - men - Nils sa - att han inte kommer ta emot mera gifter - då hans nervsystem inte klarar mer.. - ’då -blir det polishandräckning…’ hade Anette sagt… - han - hade skakat hennes hand - & - tackat för sig… - på vägen hem - vitsordade han om -att polisen antagligen inte är så snabb - de skulle nog hinna hem - för att packa väskan - Augustivärmen omslöt skönt staden… - när - de kom till Söder- gick de förbi en antikvarie-handlare -som de kände…- han - var underligt insisterande -på - att de skulle stanna-när -de så -kom därifrån -&- vände runt hörnet till Katarinabangata - mötte deras ögon polispikéer parkerade utanför hans bostad - han - vände skickligt om - de gick skilda vägar -efter att ha bestämt möte hos antikvarie-handlaren senare …- 9 månader senare - efter en lång - tärande flykt - var han frikänd!...- nu - när han satt där på taket - ibland gick för att kontrollera att ingen började klättra upp -hade han inte tid -att ihågkomma allt detta - men - det låg -som ett bittert förflutet - med några få ljusa undkommanden - förargat i hans omedvetna - hur skulle han nu undkomma?... - han skrek; ’om ni försöker komma upp här - kommer jag putta ned er!... ’
’men - Nils ! -vi vill ju bara prata med dig… ’ -han -som likt en idiot trodde på allting - kände sig dragen åt att acceptera detta uttalande - ’ni - kan ju prata med mig nu… ’ skrek han tillbaka -
’vad hände egentligen emellan dig & din mamma?... ’
’hon - hotade med att ringa efter er - så - jag blev upprörd slog henne två gånger på henens vänstra arm - eller snarare - dunkade-så - att hon skulle vakna upp… - då - reste hon sig hastigt upp -så -jag tog henne i kragen - tittade henne djupt i ögonen - & sa; att om hon ringer er, då djävlar!... ’
’vad ,menade du med det?... ’
’bara att - ringer hon er utan anledning - på sin egen son… ’ - Nils var upprörd-till gränsen att tårarna började falla ifrån hans ögon - ’sin egen son!... - ’ grinade han - men - så -mindes han den riskabla situationen & - kontrollerade sig , ’utan anledning - så - är det troligt att hon får ett fruktansvärt straff ifrån Allah… ’
’så- du är muslim?... ’
’ja - jag är muslim - när er polisman kom förbi huset -så - var jag i bön… ’
’jaha- din mamma sa till oss - att du förföljde henne igenom skogen - för att göra henne illa - stämmer det?... ’
’va!...’ han var nära att svimma -’jag - har inte ens några skor jag kan gå ordentligt i!... ’
’men - nu - har du ju ett par skor på dig… ’
’ja - men - jag har ju inte sprungit härifrån ännu med dem!... ’
’ja… - din pappa vill nog gärna ha tillbaka dem… ’
’det ska han få - så fort ni har rest härifrån - & - lämnar mig ifred!... ’
’vi planerar inte att resa härifrån - förens vi har fått prata ordentligt… ’
’du menar : förens du & dina satanistiska hantlangare fått lägga vantarna på mig… - eller hur?... - ’
’bara du är lugn -så -ska det inte vara några större problem… ’
han - klippte av samtalet för att åter kontrollera - att ingen höll på att klättra upp bakom honom… - på andra sidan - såg han grannen Tage - som - alltid varit en god bekant till hans pappa -
’hej Tage!... ’
’tjena Nisse -hur är läget…’
’jag vet inte vad jag ska göra… - de står här & - vill att jag ska komma ned, då - jag klättrat upp för att undkomma dem… ’
’ja…- det är nog bäst att komma ned - det kan vara farligt på taket’
’just nu -inte lika farligt som att vara där nere- om man är mig… ’
’ja… hej då…- vi ses någon gång… ’- Tage gick runt knuten…-det var tur - att han pratat med Tage - annars - kanske han hade släppt in dem i sitt hus - & - de fått tillgång till hans balkong -som - låg bredvid Börjes…-
han - tittade på solen - det såg ut att vara bönetid - en stor kranbil -hade parkerat på vägen upp till deras radhusområde -antaglien var anledningen - varför de ännu inte kört upp den invid längan - att den var för bred för att komma igenom…- de smala gångarna - emellan parkeringshusen & lekplatsen -& -längan -vars tak han nu stod på -han kände en hopplöshet gripa tag i honom - då - fick han plötsligt en idé - han -tilltalade förmannen -insatsledaren - ’du -har väl en mobil-telefon?... ’
först - verkade han inte lyssna - ty -han talade just med någon i en…-’hallå… kan du hjälpa mig att ringa några jag känner… ’
’ja…’ svarade insatsledaren tillslut ’du sa någonting… ’
’jag - skulle vilja ringa några -. & - tala om - vilket situation ni försatt mig i - så att - de kanske kan komma & förklarar att det ni gör är övergrepp… ’
’ja…- om - det kan få dig att känna dig lugnare så… ’
Nils- var inte riktigt nöjd med svaret-’första du kan ringa - är Stockholm Mosqée-vid Medborgarplatsen… ’
’jaha… - vad har de med det här att göra -om jag får fråga..?’
’jag - brukar besöka deras Mosqee - varje dag - så - de har sett mig - & -borde kunna intyga att jag inte har betett mig vansinnigt den sista tiden -så -då - är det ju onödigt -att ni låser in mig… ’
’vi planerar ju bara att prata med dig… ’
’okej…- whatever you say men -du kanske kan ringa dem?...’
’har du ingen egen mobiltelefon?... ’
’om det vore så - vore det ändå bra att du som insatsledare ringde dem - & -undersökte saken närmare - kan det vara så att min mamma har överdrivit mitt vansinne -&-provocerat fram mitt angrepp? …-om -jag inte har betett mig våldsamt på annat sätt - är ju det mera troligt… ’’
’när var du senast där?... ’
’Fredagskväll… ’
’& -du är där - varje dag?... ’
’i princip… ’
’ge mig numret… ’
Nils -tog fram sin bönekalender vari numret stod - förmannen - ringde - han - hörde inte vad det sades ifrån sin höga höjd -’vem - ska jag hälsa ifrån?... ’
’hälsa ifrån Abdallah - säg -att han behöver assistans i Skarpnäck - på Tätorpsvägen 11 -& - att de ska skicka någon för att hjälpa till… ’
förmannen -talade så åter i telefonen - när han avslutat - så - frågade han -
’de undrar om det är -Abdallah i Eskilstuna… ’
’nej Sami!...-det är Abdallah på söder…’ skrek Nils -i hopp om att Sami i receptionen skulle höra honom…-
’de hälsade - ’hoppas det går bra!...’ - sa förmannen - när han avslutat samtalet - Nils - blev moloken -
’kan du ringa Madeleine Priimus också!... ’
’vem är hon?... ’
’vi träffades senast i Fredags också - hon - tar hand om min ekonomi… ’
’vad är numret?... ’
Nils -sa numret-hans hjärta bankade -han -kunde höra Madeleines telefonsignal -hur hon - väntade på hans samtal -atmosfären -blev liksom allvarsamt laddad… -de pratade en två minuter - sedan - frågade förmannen; ’vem är Clas?’
’vad sa hon för någonting’ utropade Nils - glatt triumferanded -
’hon sa - att hon måste vänta - tills Clas kommer hem… ’
då -såg Nils signalen !- han såg den tydligt - hon hade kodvis sagt åt honom - att hålla sig uppe på taket - tills hon & Clas kunde komma med bilen… - en flyktplan!.. - ’vill du- - att vi ska ringa någon mer?... ’ situationen -höll på att kallna av - likt öl som stått för länge öppnat…-
’nej… - det behövs inte… - eller - ja - förresten - ring upp Svenska Akademien , &, fråga vad de tycker… ’
’har du numret dit?... ’
’nej… - jag - har aldrig frågat om det - men - det är nog lätt att få tag i för dig… - fråga någon kontakt på stationen - som du hursomhelst hela tiden står i radio-förbindelse med.. -att -kolla upp det på internet… ’
’tja…-vi får se vad vi kan göra - har du - någon speciell kontakt med dem?... ’
’du får fråga dem - jag - går dit ibland & lämnar dikter - senast i Torsdags tror jag det var jag var förbi… - om - de heller inte märkt något extraordinärt konstigt med mig - varför ska ni då släpa mig till mental-anstalt?... ’
’ja - jag -börjar själv undra det… ’ suckade förmannen … - Nils -log - kanske skulle han lyckas undvärja ett katastrofalt ingripande för hans del?... - han tittade i bönekalendern -
’vad är klockan?... - frågade han förmannen ifrån taket -
’halv ett … ’
’ja - då - är det god tid - att ni går härifrån… ’
’ja… - vi funderare faktiskt på det’ - situationen - verkade avslappnas - det v a r inte så farligt i alla fall... -
Nils gjorde ett snabbt Iqama .- & - lade sig ned - på det relativt brand lutande taket - & - bad två rakaats… - han - kunde nu räknas - som - på resande fot - eftersom han var i flykt - när han - så vaknade ur bönen - gick han för att se efter - om någon försökte ta sig upp på taket - då förmannen skyndande emot honom -nere på vägen
’Nils!... ’ sa han
’ja… ’
’’vi har bestämt oss för att gå härifrån… ’
’så - du har fri lejd intill stan… ’
Nils - blev jätte-glad - &- såg triumferande ned på ’gubbarna’ ’bara - närma dig inte dina föräldrars hus igen - utan - gå bara lugnt härifrån - så - ska det inte vara någon fara… - din pappa - lägger nu dina nycklar i dina skor - här nedanför , sedan - drar vi oss tillbaka - & - du har chans att komma ned… ’
’när ni gått härifrån - så -kommer jag komma ned!... ’ - Nils -var så glad att han plötsligt glömde att vara på sin vakt…
’är det ett löfte ifrån din sida då?.... - ’
’när jag sett - att ni försvunnit - så - har jag inget mer intresse - att sitta här uppe på taket… -utan - går självklart hellre hem till mig… ’
’& -du - går inte till dina föräldrars bostad igen?... ’
’ifall de inte välkomnar mig - så varför skulle jag göra det…- jag kom enbart för att ni hade brutit er in i lägenheten på Katarinabangata- & - ett par nya nycklar behövde ordnas… ’
’ja… -då säger vi det… ’ förmannen -blåste i en visselpipa - sedan -såg Nils - de -solit vandra därifrån…-han log - överlycklig…-kanske -var det slottskontrakten -som avblåst det hela… - hans pappa gick gråtande fram - & - ställde de svarta skorna han fått låna utav Eddie - på gräsmattan…-& - han tittade upp emot Nils - med - ett par glänsande nycklar i handen - ’är du säker på - att du tar hand om de här nu då?... ’ sa han-
’så länge - de inte överrumplar mig så - In Shaa Allah - ,må Allah låta mig ta hand om dem på bästa sätt.. ’
’ja.. -&-du kommer inte nära vårat hus nu då?... ’
’nej… -hur är det med mamma?... ’
’hon blev nog litet chockad… ’
’okej - vi kan höras senare på telefon?... - eller - vill ni inte att jag ringer heller?.. ’ gråten stod i halsen på Nils…
’ringa - kan du göra… ’
han tyckte sig se - tårar falla ifrån hans fars ögon… -så -gick hans pappa…- Nils - gick över på andra sidan taket - &-tittade ned- han såg ingen som stod på lur - han -gick runt hela längan - för att se - att ingen stod tryckt intill väggen… - då - såg han plötsligt sin egen pappa - stå tryckt intill kortsidan på längan -
’pappa!...- jag ser dig!... - ’ sa han.. - hans pappa - tittade upp & sa; ’nej… -du ska inte - komma till våran länga - nu - vårat hus - menar jag’
’men - jag är ju på taket… ’
’då ringer vi efter… ’
’jaja… - jag går tillbaka nu... - hej då… ’ han tittade överallt - &- såg inte till några poliser som kommit fram... - han - kliade sig i huvudet - vad - skulle han göra nu?...- ifall han inte - tog dem på deras ord - skulle de antagligen påstå -att han led av paranoia- rent av - att han planerade ta livet av sig… - de - skulle antagligen komma tillbaka - åtminstone då - han - gjorde det enkelt - hur ofta - är det inte - vi tror att något är en genväg - men - blir en ännu större omväg - än om vi bara hade ansträngt oss litet mera!... -
han - gick över till sina föräldrars hustak - igen - &-smög fram - pappa - stod fortfarande tryckt emot husväggen… -när han - såg Nils - sa han; ’nu ringer vi polisen!... ’
’kan du inte ringa Madeleine istället!... ’
’varför - skulle jag ringa henne?... ’
’så - att hon kan komma & hämta mig… ’
’Nils -! nu kommer du ned!...’ vrålade hans pappa…-
’jaja… -’ Nils - gick tillbaka - fortfarande ingen polis inom synhåll - så oförsiktigt - klättrade han ned på balkonen -ned i trädgården - tog sina nycklar - & -stoppade i bröstfickan - på sin blåa overall - sedan - vandrade han i motsatt riktning - emot sina föräldrars hus- när - han kom till hörnet- ruggade han till … - en storväxt karl - med en mobilsladd i örat - sprang fram emot honom - fem sex stycken - överföll de honom… -
’nämen ni sa ju!... ’ de försökte få ned honom på marken - men - han var stark -tillslut - tog en tag i hans ben - & - låtsade så hans grepp - de vände honom på rygg - & - han kände handbojornas kalla järn - greppa runt hans handleder - de bar in honom i bilen - en utav polismännen - satt på hans rygg - med knäet tryckt emot hans ryggrad - hela färden - polis-fittan - hoppade glad in bakom ratten…
’slå på blåljus’ - sa poliskuken… -
han - talade hela vägen till honom -& - försökte skaka av honom ifrån ryggen…
’ifall du inte släpper greppet - ska jag slakta dig din djävul!... ’- sa han - lika bra att peppra på - likt en indian under tortyr - som - när tortyrledaren frågar ’räcker det nu eller?... ’ - svara - ’var det allt du hade att komma med?... ’ - tillslut - satte polis-djäveln - sin hand över hans mun - varvid - Nils tänkte bita honom - men - han kom ihåg - vad de hade gjort när han försvarade sig emot polis-fittan - som - tryckt upp honom emot Eriksdahls-skolans vägg… - inga sår- skulle de kunna visa upp…- men -förolämpa dem - det kunde han väl några minuter till ända tills bilen stannade så - utanför ’S:t Görans psykakut’- dörren - öppnades- ’Nils - är du lugn nu då - eller - måste vi ta bältessängen ut hit?... ’
’nej då… - jag är lugn… ’ svarade han kallt - de ledde honom in - ett team - väntade innanför dörren när han kom in, sa han ljudligt ’mitt namn - är Nils Kovacs mitt personnummer är …’ när de tog loss handbojorna - tog fyra starka ”vårdare” tag i honom - &- tryckte ned honom på bältessängen - som stod färdig - de spände fast honom - han kunde inte se annat - än den vita kudden - efter ett tag - kom en sköterska in - hon sa- att hennes namn var Anna - sedan - mindes han bara - att han lugnt låtit dem ta av overallen …- &-sedan stack det till i skinkan - liksom av kramp -han förlorade nästan medvetandet, en till spruta, stacks så in… han vaknade bara till när - det stack till - en gång till… - han visste inte hur lång tid som förflutit… -
men - enligt hans ”journaler”-sov han 26 timmar därefter - han kunde aldrig minnas - att Madeleine suttit & hållit hans hand... plötsligt, var han på en avdelning - det var som ett Helvete … - plötsligt - var han - återigen - på en tortyranstalt…
dikter skrivna under första delen utav intagningen... viss, sommaren 2011...
armen - värkte fortfarande - när han satte sig i Madeleines kök -för att äta lunch -… hon - lagade otroligt god mat!... - & - tog inte mycket betalt för det -30 kronor per portion!...- stora pastarullar - fulla utav parmesan & - andra goda ostar … -det fullkomligt vattnades i munnen på honom.. -hon -ville inte längre - att han skulle komma förbi - de dagar -han accepterade - att domen - tvingade sprutan i armen på honom - ty - han skrek - han stod framför spegeln - & grät …- det lilla - som lyckats spira senaste månaden - utav god skörd - var det- liksom en bomb kom - & utplånade …- det var - som att mörda hans inre barn.. - att - med en atombomb försöka lösa upp hans diamanter… - till demoner - ansiktet - liksom helt förändrat -förvandlat i en mongolid form - pupillerna - helt ihopkrympta - likt en kallblodig mördares - det pulserade i armen …- han slog sig - i huvudet - han - fick impulsen -att skära av armen - han - lade sig på golvet -skrek - helt vansinnigt - likt han på riktigt vore förryckt - det var tydligt att - dom ville framkalla sjukdom hos honom - så att - de kunde rättfärdiga ännu värre tortyr… - han - var fast - i satans ekkorhjul… -
nu - satt han hos Madeleine - & - åt igen… - men - livet tycktes utdött - förött… - hon - stod vid spisen - en kniv - låg framme på en skärbrädan på bordet - hon - hade hackat vit lök… - plötsligt - trängde sig en främmande tanke på - sådan - som han plågats utav alltid - när han tagit ”neuroleptika” -tabletter - eller - på annat sätt fått dessa substanser i kroppen… - & -det konstiga med rösten - var - att den lät helt kall -men - samtidigt liksom - helt oansvarig - liksom - den inte brydde sig ett dugg om konsekvenserna för vad den insinuerade, ’du ska döda henne… ’-hörde han den säga - han - blev alldeles blek -han försökte värja sig - han blev så distraherad -men - han - försökte dölja sitt tillstånd - igenom att lyfta gaffeln emot munnen. …
’pang!... ’ sa det - han - sprang till hallspegeln - &- blottade sina tänder - hade den gått sönder?... - en - skåra tycktes löpa -ifrån tuggytan - ändå ned emot roten - tanden - hade utav kraften - böjts utåt - så att - den riskerade att böjas ännu mera utåt - & - slutligen falla ut - om han använde den mer för att tugga… - han - rörde på tanden - den vickade lätt fram & tillbaka - ’Åh! Allah, hela min tand!... ’ han gjorde dua… ’vad hände?... ’ -kom Madeleine & frågade - ’jag fick - en jätte-hemsk tanke - som -gjorde mig distraherad - att - jag skulle döda dig… - sedan - tuggade jag på gaffeln istället för maten!... ’
’det är de där gifterna… ’ sa Madeleine uppgivet - han - satte sig ned vid köksbordet - & - grät - Madeleine - kom med näsdukspapper - han - älskade henne - han sa det
’& - jag vill inte döda dig… - jag älskar dig mest av allt i hela världen… - jag vet inte - varför dom gör så här…’
’det är för att dom vill krossa dig... ’ han grinade vidare - det slutade med att han upprepade... ’älskling… älskling... älskling...’ ’du är så god…-jag älskar dig…! ’ - han stor grät - en bit utav den falska tanden - ’dom’ satt in - efter att ha slipat ned hans halva framtand (vad han hade kvar utav den) - till en spets - hade också fallit av… - nu - var han beroende utav tandläkare - om den föll av… - tidigare - hade han klarat sig - med den - som halv - men - ”psykiater”- Alicia Bergström Muller- hade ställt det som krav- för att skriva ut honom ur tortyren - till ’öppen’ tortyr - det han nu - genomgick -fast tre år senare … - det hade varit sommar - & - han - var så gott som färdig - efter ett halv års intensiv tortyr… - så - han var för svag - för att i längden stå emot… hon - påstod -att - sattes det enbart in en halv extratand - skulle han slå av den - det - kanske låg sanning i den möjligheten - men - som Profetens kusin Ali sa; till Khawarijs, när de utropade ’All makt tillhör Allah-’’ett sant ord - varmed falskhet menas… ’
Allahs frid -vare med Profet Muhammad & hans kusin - & - deras familjer & följeslagare…
det intressanta var att polismännen som bröt sig in i min lägenhet, upprätthöll lögnen om att jag skulle ha smetat bajs på toalettväggarna... hade detta något att göra med den dåliga lukten jag kände framför min dörr?...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar