Stockholmspoeten Markus Beijar-Mellin
har nu även debuterat som trubadur. CD-skivan ”Till Unielle” är fylld av egenhändigt tonsatt kärlekslyrik.
Som artist i tonernas värld skapar Markus intuitivt med total integritet, inre idéstyrka och tro på sin sak i en tät ödesmättad ärlig närvaro. Han låter oss följa honom in i själens svartaste bråddjup samtidigt som han bemästrar konststycket att hålla lyssnaren på ett halster i modigt självutlämnande skira, sköra, subtila, oefterhärmligt spöklikt modulerade stämningar, vilka går över i hans haikudiktsliknande trygga tillit till de existensiella kärleksögonblickens skönhet. Ta dig litet tid att lyssna dig in i denne okonventionelle trubadurs gripande klangvärld.
Björn Svensson (fridomkyrkoorganist på Stora Essingen)
LYRIK
1. ...jag mötte dig en dag i maj,
då jag var helt paj.
Det var en sommardag i maj, maj.
Jag hade testat det här med andra kvinnor,
men ingen ville jag ha.
Det var en sommardag i maj, maj.
Jag hade testat det här med andra kvinnor,
men ingen ville jag ha.
Ty dom hade ingen kärlek till något annat än kropp.(krav..)
Och jag kände ju genast igen dig,
ty du var den kvinnliga guden,
och inte djävulen som stoppar en i bur.
2. Det finns sånger här hemma hos mig
som är dedikerade till dig.
Du vill då fly, då jag älskar dig varmt.
Vatten mot ditt bröst.
Du stiger upp ur källans rand,
och står på snöig strand.
Vattnet ångar om din kropp.
Du tänker inte någonting.
Himlens alla änglar störtar mot din gry.....?
Jag är inte gammal och jag är inte ung,
men jag är din kung.
Ingenting jag har,
men jag är din far.
Människan är mycket sjuk
och våren är snart slut.
Detta är en sista sång
för denna gång.
3. Allting har ett slut
till och med livet är slut.
Sen då det är slut
så kommer nya livet ut.
Hon du älskar,
er kärlek kommer gå itu.
Våren som just blommat här,
kommer komma.
Hösten faller.
Ingenting är oändligt,
utan litet.
Men hösten kommer
och då tas allt ifrån dig.
Vi blommar en stund tillsammans,
sedan kommer ensamheten,
och vi säger till oss själva:
Gud vad tiden går!
Kan vi inte komma tillsammans i en soffa
eller kyssa varandra?
Varar det tills ….?
Allting har ett slut
livet har ett slut,
men hösten kommer.
Då är allt förlåtet.
4. En dag i juni då jag hade skilts från Unielle:
Mina sånger dom är sommar,
höst å vår å vinter,
träden som blommar
å löven som faller
å snön som smälter.
Dom är människor som talar
å saker som falnar
å kanske jag själv.
Dom är min första kärlek
till träden som blommar.
Dom är dom mörka molnen
och dom ljusa molnen
och saker i skyn
och min älsklings ögonbryn
och lampor som tänds
och saker som bränns
människor som gör ont
segelbåten slår runt
och kanske jag själv.
5. Vocalis eller sång utan ord.
6. Jag är mörker om natten
och sedan är jag ljuset om dagen.
Du är den enda som jag älskar,
i hela världen är vi ett.
Du är allt jag vill,
rädda mig till det rike vi skall till.
Du säger att jag är ond,
men jag är god
och han är en orm.
Jag vill existera inuti din kropp,
när du om morgonen stiger opp.
Djävulen vill mörda dig,
bara för att jag älskar dig.
Jag avgudar dig,
vill äta ditt snor mmmmm...
klia dig i stjärten.
klia dig i stjärten.
Jag vet att du känner likadant,
litar på vår kärlek.
Mina egna anteckningar om saken... http://vimeo.com/62865030, http://vimeo.com/62879999, etc.
Detalj Eve Riimus Monotypi 1,
Denna recension utav John Svedenmark, trodde jag var en recention över mina opublicerade texter.. undrar vem författaren är som han talar om?
 Svara | Vidarebefordra |
 | Klicka här om du vill Svara eller Vidarebefordra |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar